MadAboutDogs

Eftersom Milos förra familj har lyckats göra honom väldigt rädd om sina tassar får vi börja om med kloklippnings träningen. Jag får lyfta och titta på tassarna, men aboslut inte om jag har något i handen samtidigt.
För kloklippning tror jag inte att det finns något som slår klassisk betingning/desensitisering.

Så här hade jag tänk göra: 
1. Presentera klotången - ge godis - ta bort klotången. Upprepa tills Milo ÄLSKAR klotången.
2. Lyft på en tass när klotången ligger framme - ge godis - släpp ner tassen. Drar han åt sej tassen = inget godis. Tasspill med klotången framme = godis. Upprepa tills Milo tycker att det är härligt med tasspill trots klotång.
3. Gå vidare till att pilla/knacka på klorna med klotången. Öka i så små steg att Milo hela tiden känner "härligt att hon pillar klorna, snart blir det godis!"
4. Slutsteget blir sen att alternera mellan att klippa liiite lite och pilla.

Jag kan tänka mej att det är bäst för vissa hundar att ha godiset synligt för att sen få ett "varsågod" i rätt ögonblick. Men eftersom Milo är galen i mat får vi se vilket som blir enklast för oss.

Träningen startar så fort han slutar ligga och sova med huvudet på kudden i soffan.

Det är viktigt med en grymt bra klotång!


-

Jag har tidigare jobbar för föreningen Hundar Utan Hem och hade då hand om hunden Milos väl och ve. Han bodde länge i jourhem hos min bror och kändes verkligen som en del av familjen. När jag sen hittade "rätt" hem åt honom kändes det underbart att få ge den här fantastiska hunden chansen till ett bra liv. Tyvärr blev jag grundlurad av den nya familjen och Milo är nu tillbaks hos föreningen och bor hos mej i jourhem. 
 
Jag upplever det som att hans förra hem inte har tränat med speciellt vänliga metoder, mycket av det vi hade jobbat med är nu bortblåst och hans förtroende för människor är skadat. Men han är smart och lättlärd som få så vi ska nog få rätsida på det som är svårt. Åt Milo önskar jag ett träningsintresserat hem som tränar med positiv förstärkning och ger honom den chans att va den fantastiska hund han är.

-

hittar ni här http://www.pawsoflife.org/pdf/Library%20articles/Bradshaw%202009.pdf



-

Följande text är från Apotekets tidning nr 4 2009:

"Enligt ledande hundforskare är hundar ungefär lika smarta som tvååriga barn. De förstår i snitt över 150 ord och klarar av att tänka väldigt beräknande. För lite mat kan de till exempel lura både hundar och folk.
Nu har amerikanska veterinärer vid University och Bristol funnit att jyckar är för kloka för förtryckande hunddressyr.
Veterinärerna har studerat hundars flockbeteende och funnit att de inte alls, vilket ofta påstås, är ute efter att klättra på rangskalan i sin familj. De kan därför döma ut så kallad "ledarskapsträning", hunddressyr som tillämpar dominansmetoder som att trycka ner eller skrämma hunden. Det leder inte till lydnad, menar forskarna. Snarare till ångest, rädsla och aggressivitet hos hunden.

Källa: Journal of Veterinary Behaviour, Clinical Applications and Research."


För många av oss är det här inte direkt en nyhet medan andra kanske borde läsa den här texten extra noga.



-

Flygande lyktor istället för fyrverkerier - för hundarnas bästa!

Alla hundägare är säkert övertygade om att just deras hund är den mest fantastiska som finns. Jag har nu hittat ytterligare ett bevis på att det faktiskt stämmer när det gäller Millie;

"En valp är inte rädd för något, utan valptiden är till för att vänja valpen vid allt den ska kunna handskas med i livet. När den blir några månader gammal ändras detta, och unghunden blir mer misstänksam mot nya saker. Det som hunden inte självklart kan lita på är ALLT som inte var där när han var valp. Missar man socialiseringsperioden tillbringar man resten av livet med att försöka komma ikapp."
Från http://asashundar.bloggagratis.se/

Med Millie tog det inte hela hennes liv, utan hon funkar i alla situationer som hon och jag har upplevt tillsammans. Och dom är mååånga!

-

"When you correct a dog, you are actually punishing him for your poor training."
Susan Garret

-

Lördagen den 31 oktober

träffas vi, ägare av bull & terrierhundar, för en trevlig höstpromenad och för att samla ihop pengar till bröstcancerforskning.

Starten till vår walk-a-ton finns på Ersta Gårdsväg och är mellan kl. 12.00 och 13.00. Sen går man de 2,5 km runt Årstafältet i egen takt. Vid målet kommer det säljas fika.

Anmälningsavgiften är 100 kr/hund och betalas på plats. Pengarna som kommer in via anmälningsavgifterna går till Bröstcancerfonden.

På Årstafältet råder koppeltvång och man plockar självklart upp efter sin hund.

Skicka gärna ett mail till kamphundarmotcancer@gmail.com och skriv hur många två- och fyrbenta det är som kommer.

Välkommen!

Det pratas mycket i klickersvängen om att man ska leka med sin hund. Något som jag absolut håller med om och som jag ofta tycker att folk gör, dock med variernade resultat.
I helgen figurerade jag på ett mh där två kullar av en bruksras skulle beskrivas. Med på beskrivningen var en av uppfödarna och alla hundägare, utom en, hade stor erfarenhet av hund och hundträning. Men oj va dåliga de va på att leka med sina hundar! På ett mh ingår kamplek med ägaren och figurant vid flera tillfällen och jag blev minst sagt förvånad när hussarna och mattarna inte ens kunde få sina vovvar att vilja gripa trasan, medan majoriteten av hundarna glatt sprang ut på avståndsleken och kampade med figgen som engagerade sej i leken istället för att stelt vifta lite med trossen. 
Det finns väl inget roligare än att busa runt med vovven, så varför är det så svårt att släppa loss?

Själv fick jag bara spöka och spenderade dagen med att kliva fram bakom en gran och skrämma slag på de stora tuffa brukshundarna.  




-
 

http://www.youtube.com/watch?v=rTN5kTkdvME




-

Det går väldigt segt med pluggnadet just nu... Så för att belöna att jag faktiskt har skrivit ett a4 om militärstaten Sparta tillåter jag mej att ta en paus och läsa hundbloggar. Ytterst förstärkande!

Jag tror att det var i Fannys blogg som jag läste om att lägga kommando på ärevarven som vissa vovvar tar med leksaken när man tränar. Mina vovvar tar sällan ärevarv, men om jag har godis med när de leker kan Millie ibland cirkla runt mej som en liten gam. Har börjat säga "gå och spring" och då rusar de iväg.

Ikväll hade vi en jätte trevlig promenad nere på fältet! Gick först och störde mej på galningen som flög med sitt plan på ängen så att vi inte kunde vara där, men upptäckte sen att fotbollsplanen var ledig. Vi började med att hundarna fick rusa av sej det värsta. Sen satte jag fast Muhze i målet och tränade med Millie. När vi hade kört ca 10 repetioner så kopplade jag loss Muhze och sa "gå och spring" och så sprang de som små galningar några varv runt mej. Vi höll på så ett tag och jag körde typ tre omgångar per hund med lekstund mellan varje pass. Underbart!
Muhze fick träna på sitt och ligg samt nostarget i handen. Han är nästan 10/10 nu när jag har kommando och snabbt går det. Millie fick jobba med att gå med ögonkontakt eftersom hon gärna stirrar på min hand samt stegförflyttningar och lite freestylerörelser.

Jag är fortfarande lite kvar i det gamla mönstret att man måste träna lääänge när man väl håller på. Men idag slutade vi när det gick som bäst, även fast jag hade mat kvar, och busade och promenerade istället. Grymt trevligt var det!



-

Ikväll gick vi ner på tennisplanen och tränade upp nästan hela vovvarnas middagar, men det bästa av allt var att jag inte behövde min dunjacka! Blev så till mej i trasorna att jag planerade att ge mej ut på årets första joggingtur senare på kvällen. Men när jag tog en paus i pluggandet hade det börjat regna =O( Att jogga är så jäkligt i sej så jag tycker inte att man ska behöva göra det i regn!

Träningen gick väldigt bra. Millie och jag körde sitt och stå under gång (jag backade). Först plockar vi fram beteendet när jag står still, belönar 2-4 ggr, börjar trampa på stället, belönar 2 ggr och sen börjar jag backa. Tösabiten var så stadig att jag la på kommandon sista vändan och hon gjorde rätt 10/10!
Muhze fick träna basic sitt och ligg + lite stimuluskontroll på det. Jobbade också med att han inte ska flyga upp direkt när han får sin belöning, vilket gick ganska bra.
Han är så ful-söt i sin nya ack så bekväma vårfrisyr att jag ska fota honom imorgon och lägga upp här!



-

Tänk va lite prestationsångest kan göra... Det kan bl a leda till ett uppehåll i bloggandet.

För några dagrar sen gav vi oss ut på fältet i kylan. Min termometer är inte som den ska och visade +4 mendans det i verkligheten va -4. Men hundarna sprang som galningar så Millie höll sej varm och jag hade inte hjärta att gå hem, trots att jag höll på att frysa ihjäl, när de hade så roligt.  
Millie är ju en jaktgalning och får numera bara vara helt lös på fältet när hon och trollet leker. På fältet finns det en del kråkor som har fått smak för frolic och som blir minst sagt närgångna när vi kör godissök eller om jag kastar godis som belöning till de små. Men kråk-jakt är bland den bästa förstärkaren som finns när jag ska träna inkallnig och "varsågod" med Millie. Det bästa är att de lyfter rakt upp, flyger en bit och kommer sen tillbaks. Så man kan återanvända dem gång på gång =)

Lilla trollet Muhze är tillbaks hemma efter en tid på landet. Om han var dålig på att gå i koppel innan han åkte är han ännu sämre nu. Han går ju extremt mycket lös men det känns löjligt att vi inte ska kunna få ordning på hans flängande.
Det som har varit svårt är att han tycker att det är extremt obehagligt när det stramar i halsbandet eller selen och då försöker kasta sej iväg.

Jag satt och läste på klickerforumet och hittade Silky leash metoden. Det verkade intressant att prova och jag kan tänka mej att Muhze kommer vara den perfekta kandidaten. Om du inte vet var Silky leash är, titta här: http://www.youtube.com/watch?v=1MkG0XHKzLQ&feature=related

Återkommer imorgon med steg 1.



-