MadAboutDogs

Framför oss på gångbanan dyker det upp en lös, svart, labbehane med matte i släptåg. Jag samlar ihop flickorna, kallar in Muhze och stannar upp för att ge henne en chans att koppla sin hund. Hunden har nu fått syn på oss, blivit stel, rest ragg och börjar gå rakt mot oss. Matte gör inte en ansatts till att kalla in eller koppla sin hund.

Jag: Kan du ta din hund eller?
Hon: Vaddå, får dom inte hälsa?
Jag: Nej!

Hon gör ett försök att kalla in sin hund som inte rör en min utan stelbent med svansen rakt upp är på väg mot oss. Vad gör man? Där står jag med två kopplade löptikar och en blyg valp bakom benen. Vi har mött samma ekipage en månad tidigare och samma sak hände då. Varför lär sej folk aldrig?

Hanen rusar fram till Muhze som tillslut blir så rädd att han tjuter och rusar iväg. Inte ens då gör människan ett ordentligt försök att ta sin hund. När hon tillslut samlat ihop honom och jag har fått tag på Muhze går hon bara.
Hade det varit min hund som hade stuckit och skrämt en valp hade jag bett om ursäkt tusen gånger. Jag hade stannat och kollat att valpen va ok och gett den en chans att komma över sin rädsla. Men det är visst bara jag...

När du möter en annan hund, fråga om det är okej att dom kan hälsa. Får du ett nej är din uppgift att kalla in och koppla din hund, inte att ifrågasätta och argumentera imot. Har du inte en 100%:ig inkallning på din hund så kan du inte ha den lös där det går andra hundar!


-

Som hundägare får man ofta en massa goda råd av "förstå-sej-på:are" som har haft hund i 30 år och vet allt. När man är nybörjare är det inte alltid så lätt att sålla men man ska nog ta det mesta med en nypa sallt. Jag har satt ihop en egen lista med vad man ska göra om man vill förstöra för sin valp. Förhoppningsvis väljer ni att göra tvärt om =)

1) Utgå ifrån att alla hyss din valp gör ingår i hans/hennes plan att överta ledarskapet hemma.

2) Ömka valpen så fort h*n blir rädd eller gör sig illa.

3) Om du hittar en gammal pöl eller hög inne ska du ta med valpen dit och skälla på valpen.

4) Om du inte vill ha en hund som tigger kan du ge mat från bordet ibland.

5) När din valp kommer tillbaks till dig efter att ha rusat fram till en annan hund och lekt en stund, utan din tillåtelse, ska du blir arg på den.


Lycka till med din nya familjemedlem!

Idag har Millie och jag börjat med burträningen. Eftersom hon satt inlåst största delen av sitt första år har jag varit väldigt restriktiv med allt som har med burar att göra. Men ju mer jag läser om burträning ju mer övertygad blir jag om att det skulle vara ett bra verktyg i vår träning och när Millie hjälper till på mina kurser.

Jag går efter Maria Yttermyrs artikel när vi tränar, den hittar du här http://www.myeducation.nu/

"Målsättningen med Bur-leken är en hund som själv väljer att ligga kvar i sin öppna bur i väntan på inbjudan från tränaren att komma ut och jobba, som jobbar med hög intensitet och motivation, och som glatt väljer att återvända till den öppna buren när det är dags för paus."

Vi har sen tidigare shejpat att gå in i buren så det gör grisen mer än gärna. Nu skulle vi värdeladda buren men blandade upp det lite med fas 2, hundens val. Millie är van att sitta och vänta på att få komma ut så det här fattade hon snabbt. Jag använde fri-signal och kunde till och med köra lite omvänt lockande utan att hon fuskade.
Nu följer vi inte "receptet" rakt av utan prövar oss fram, men det ska nog gå ändå. Imorgon är det Muhzes tur.


-

Den här veckan blir det en till pryl, om man nu kan räkna förra veckans bok som "pryl". Men den är så användbar, jag har nytta av den nästan varje dag och det är något som jag aldrig skulle köpt om inte snälla Anna hade gjort mej uppmärksam på hur praktisk den är.

Prylen jag skriver om är Pavlov`s Pouch. Det är en liten "godisbag" som man kan sätta i bältet eller har i fickan. Det smarta med den är att öppningen är en hård böjlig plastring som gör att man enkelt kan stänga pouchen. Men den gör också att den håller sej öppen när man har den i fickan. Så godiset ramlar inte ut och det är lätt att hitta rätt när man stoppar ner handen, vilket gör att man får belöningen till hunden lite snabbare = effektivare träning ;)

Jag hittade en annons på nätet, blev nyfiken och hade en mailkonversation med ägaren.

"Min lilla tjej är en renrasig XXX och är snart 6 månader gammal. Hennes förälldrar har båda två ett fint psyke och finns hos uppfödaren."

Jag skrev till ägaren:
"Är intresserad av din tik och undrar vilken uppfödare hon kommer ifrån samt vad hon heter i stamtavlan."

Får svaret:
"detta är en privatperson uppfödare och förälldrarna har ingen stamtavla så färför har inte hon heller någon...han som föder upp valparna är seriös och har båda hanen och tiken hemma"

Svarar:
"Men om varken föräldrarna eller din hund har stamtavla så är det ju ingen renrasig hund du har. Då är jag inte intresserad, tack för ditt svar."

Men tydligen behövs det ingen stamtavla för att en hund ska vara renrasig:
"va? hon är renrasig båda hennes förälldrar är XXX och deras förälldrar är XXX hur långt bak ska du behöva gå?
HON är renrasig jag har köpt henne renrasig och allt finns på papper dock ingen stamtavla men ja har sett förälldrar och morförälldrar det räcker för mig men är man kräsen så."


Jag lägger ingen värdering i om en hund är renrasig eller inte men blir väldigt förvånad över att kunskapen hos vissa hundägare är så dålig. Att man tror att det bara behövs en sk. "seriös" privatperson som kallar sej "uppfödare" som påstår att hunden är renrasig för att den ska vara det.
Självklart är en stamtavla inte det viktigaste i världen men det underlättare ju om folk vet vad de har i kopplet.

"Kort sagt, en stamtavla är ett officiellt dokument utfärdat av en kennelklubb. En stamtavla är också en garanti för att ens hund är renrasig och har känd bakgrund och är den enda egentliga garantin som finns."
källa: http://www.pitbull.se/?p=172


-

Jag är verkligen i behov av en liten träff med träningsgruppen, känns som fantasin och inspirationen till hundträning har tagit slut. Och eftersom jag inte kan gå så långt just nu borde fyrbeningarna få motionera de små grå istället. Tur att man har en snäll mamma och ex som kommer och tar ut vovvarna på promenad annars skulle de nog klättra på väggarna vid det här laget.
Försökte mej på shejpingläxan men jag fick inte alls till det. Försökte på två olika sätt men inget kändes speciellt smart och Millie fattade inte alls vad jag ville. Visst ska det få ta tid men det kändes som vi var på heeelt fel spår. Hmm några tips?

Jobbade vidare med klossträning för att få lite snyggare ingångar och Millie har fått ganska bra koll på det. Som kloss anväder vi en telefonkatalog och för att inte ta bort hela direkt rev jag av framsidan och använde den som kloss under några repetioner. När den också försvann fick jag några riktigt fina ingångar men det blev lite förvirrat när jag bytte till framför-mappen. Så vi har lite att pyssla med där.

Muhze fick jobba med att bjuda sitt och ligg, stadga och fri-signalen. Han är så söt när vi tränar och funderar verkligen på det vi gör, vilket leder till att han inte hetsar upp sej och så länge jag sköter mej så gör han rätt. Mitt duktiga lilla troll!




-

Eftersom Muhze måste kunna hänga med överallt har jag lagt lite tid på att släpa runt på honom redan som liten så att han ska vänja sej vid alla sorters miljöer, människor, hundar, fordon, underlag och ljud. Många struntar i att t.ex. lära sin valp att åka kollektivtrafik eftersom de alltid tar bilen. Men den dagen bilen är sönder och man måste ta sej någonstans med hunden så kan det bli lite stökigt, vilket en gammal elev upptäckte när hon skulle ner i tunnelbanan med sin 1-årig rr-hane som aldrig hade varit i stan eller ens sett en tunnelbana. Det är lätt att skratta åt det i efterhand men inte speciellt trevligt för hunden. Vissa tycker att en hund "ska" klara sånt. Men varför inte ge dem en chans att få träna på allt det där som de sen "ska" klara av? Det blir ju så mkt enklare och trevligare då.

Muhze har hittills upplevt:
- att åka tunnelbana, buss, bil och pendeltåg
- träffat människor i olika storlekar, åldrar, med olika hudfärger, som sitter i rullstol eller har rullator/käpp
- mött stavgångare, joggare, barnvagnar och cyklister
- gått på alla tänkbara underlag inklusive gallertrappor
- träffat hundar i alla former, åldrar, storlekar och färger
- varit i stan och på landet (och allt där i mellan)
- hanteringstränat på bord och på golvet

Det vi har kvar är:
- katter och andra smådjur. Vill inte ha en till jaktgalning.

Hmm vad har jag glömt?


-

Muhze fick hänga med på kusinens 25-års kalas. Pumin beskrivs som ofta reserverad men Muhze knatade glatt in själv och hälsade på alla gästerna. Sen fick han syn på en liten svart raggig hund som stirrade på honom och gav den en ordentlig utskällning. Den dumma hunden skällde bara tillbaks så Muhze flydde ut i köket. Efter en stund vågade han sej tillbaks och efter mkt om och men nosade han på sin egen spegelbild. Sen var det inte lika läskigt längre...


-

Millie gillar verkligen att jobba med balansträning på Pigge men min fantasi har börjat tryta. Hon kliver upp på den, sitter och ligger, vinkar och kan snurra åt båda hållen utan allt för stora probs. Läste på Fannys blogg något om att backa upp på balansleksaken och tänkte att det skulle bli vår shejpingutmaning med middagen som belöning.
Efter att ha satt Muhze i säkert förvar i buren med ett smaskigt ben satte vi igång. Backandet sitter ganska bra men så fort Millie stöter i Pigge så börjar hon svänga eller sätter sej. Efter att ha stöttat upp Pigge i med fotöljen bakom och soffan vid sidan så att han inte gled omkring gick det mkt bättre.
Millie sätter sej ju gärna på folks fötter med en höften och nu gjorde hon samma sak med Pigge. Att få henne från det till att backa upp med båda baktassarna var ett äventyr, men plötsligt lossade det =) Det här är slutresultatet:

M behövde hjälp att bygga om garaget i torsdags så Muhze, Millie, C och jag åkte från ett regnigt Sthlm till ett soligt Uppsala för att hjälpa till.
Tänkte att det skulle vara en perfekt chans för trollet att få träffa lite hundar och speciellt valpar eftersom M har några i jour. Muhze är ju verkligen inte säker på andra hundar och ställer sej gärna bakom mina ben och morrar innan han vågar sej fram för att hälsa.

När vi kom dit möttes vi av M:s lilla charmtroll Fonzi, huahuan Paris, bc-valpen Giorgio och C:s Lucky. Släpte ner Muhze för lite meet and greet men han tyckte att det var för mkt, morrade och ville mest komma undan. Jag har fått lära mej att man i sånna situationer inte ska bry sej allt för mkt om sin egen vovve, men gärna stötta den genom att sätta sej på huk och försiktigt mota bort de vovvar som är allt för påstridiga i sin hälsning. Det här har funkat bra med Muhze tidigare och brukar ge honom det andrum han behöver för att våga vara med.
Men jag fick mej en liten avhyvling av M som tyckte att jag bara förstärkte hans rädsla på det här sättet. Hon tyckte att jag instället skulle totalignorera och bara peppa när han var inte morrade. Problemet är att om jag låter honom lösa det helt själv så slutar det med att han tjuter och försöker fly, vilkte resulterar i att den andra hunden gärna jagar honom. Och DET lär han sej inget bra av.

Efter att ha diskuterat det hela med J och I håller jag nog fast vid min metod. Så länge jag inte klappar om eller ömkar Muhze så ser jag inte att jag förstärker hans rädsla utan stöttar honom bara genom en lite läskig situation. Så fort han har slappnat av så ställer jag mej upp och låter dem sköta det hela själva. Kan inte se att det skulle funka på något annat sätt...

Resten av dagen gick i alla fall bra och Muhze sprang med den andra när de lekte, vilade med Giorgio och försökte sno Paris boll. Det blir nog en trygg hund av honom bara han får lite mer träning.


-

Idag hade vi en liten valpträff med två- och fyrbenta valpar här hemma. Lilla Klara kom förbi för att ge Muhze en chans att hänga med barn. En mer hundgalen unge får man leta efter =)

Ikväll var det (äntligen) träff med träningsgruppen igen. Millie har precis börjat löpa och är inte riktigt sej själv, vilket gnagde på mitt tålamod hela vägen dit eftersom fröken plötsligt glömt hur man går i koppel...
Lilla Muzhe fick knata själv på perrongerna, av och på tvärbanan, inne i pendeln och till parkeringen. Det modiga lilla trollet tog allt med ro men tyckte att vindskydden på perrongen va förskräckliga. Men efter en stunds funderande och lite stöd av mej släppte även det.

Millie och jag tränade på att stå och att hitta position framför mej i stå. Först gick det inte alls utan fröken bara satt, snurrade, backade och flamsade omkring. Men när jag beklagade mej för T och A och de skulle titta på gick det självklart mycket bättre. Konstigt att det går bättre när vi har publik, det är nog som A säger; att jag skärper till mej då.
Muhze fick träna lite sitt och så visade både A och T hur man gör med fri-signalen. Verkar va ett bra verktyg nu när jag fått mer grepp om hur man tränar den och när man använder den. Muhze fick också sitta i A:s bilbur med öppen baklucka och vänta på sin tur. När A och T körde en platsliggning så tog han i från tårna men tystnade efter en stund och fick belöning för det. När jag sen höll mej lite närmare bilen blev han tyst snabbare och snabbare. Måste vi fortsätta att jobba med!

Fick ett samtal... Tänk dej att din hund förr fick ligga i fotöljen och soffan. Du har nu köpt en ny soffa och vill inte ha hunden i den, men fotöljen är fortfarande fritt fram. Varje gång din hund är sysslolös och du lämnar rummet så hoppar hunden upp i soffan (det här är en väldigt sällskapsjuk hund som är otroligt lätt att förstärka enbart med uppmärksamhet). Så fort du kommer in och tittar på hunden så hoppar den snällt ner och sätter sej i fotöljen en liten stund. När du går händer samma sak igen.
"Oj vilken trög hund som aldrig lär sej att inte hoppa upp i soffan" tänker du. Men din hund har helt enkelt hittat en perfekt inkallningssignal för matte. Hoppa upp i soffan = matte kommer springande och ger mej uppmärksamhet.

 
 


-

Eftersom jag gärna ser att man får ut något mer än tidsfördriv av att läsa min blogg tänkte jag lägga in veckans tips varje måndag. Det låter jäkligt töntigt och har du ett bättre namn till kategorin är det bara att hojta till.
Tipsen kan handla om träning, prylar, ställen eller böcker och här kommer det första:

Min snälla vet skrev ut ett recept på Stronghold eftersom kliet verkar bero på kvalster. Några andra kullsyskon har varit hos vet och fått den behandlingen rekommenderad. Varken Millie eller Kelly har börjat klia sej, så det här är visst kvalster som föredrar krulliga vovvar.

Eftersom C ändå skulle till Apoteket i tisdags tog hon med receptet och skulle hämta ut det åt mej men fick höra att hon måste ta en kölapp per recept. Eftersom hon redan hade väntat 25 min i kö tyckte hon att det lät lite konstigt, men personalen gav sej inte så C gav upp.
Väl där i onsdags får jag ut Stronghold i två olika styrkor men blir lite fundersam när det står "till katt" på den ena. Personalen hävdar att det stämmer och man får ju hoppas att de vet vad de pratar om. Efter att ha läst bipacksedeln och pratat med vet. ass M kom vi fram till att det inte alls va rätt med katt medicin till lilla Muhze så på torsdagen gick jag tillbaks med den.

Men maken till låg begåvad, velig och okunnig personal får man nog leta efter. De kunde ingenting, gjorde ingenting och det krävdes tre k*rringar för att läsa i fass. Under tiden sitter J och väntar med Muhze i bilen utanför. Efter 30 min med idioterna var jag tvungen att gå ut och ta lite luft och ringer för att kolla läget. Då har herr M precis kissat ner J:s nya bils passagerarsäte...

Även den dagen gick jag hem utan medicin till min lilla valp som kliar sej så att han vaknar på nätterna. När jag på fredagen får ett meddelande om att det "inte är akut" och att jag kan hämta medicinen på måndag fick jag plötsligt en ny förståelse för filmen "Falling down".
Så jag åkte och hämtade tillbaks mitt recept och mina pengar och åkte till Apoteket i Globen istället. Då hade de självklart skickat med fel recept, men eftersom jag nu hade att göra med normal begåvade människor fixade dom det på en kvart.
Nu har de väckt pensionären i mej till liv och jag har redan tagit reda på var man klagar =)


-

Nu har Millie och Muhze äntligen lekt ordentligt flera dagar i rad. Innan har de ju inte riktigt funkat tillsammans när det gäller buset men nu verkar det ha lossnat ordenligt. Kul!
Muhze och har också börjat säga till när han vill ut. Det är ingen jätte gest han gör, men är man bara lite uppmärksam så syns det tydligt. Så nu har han helt slutat poopa inne och det är ytterst sällan det dyker upp små pölar.
Den lilla monstret har också insett att man faktiskt sover på nätterna. Man springer inte omkring och skäller, bär iväg med skor eller försöker terrorisera familjens andra hund. Utan man ligger snällt i sitt lill hus och sooover.
Tyvärr blir Muhzes kliande bara värre och nästa vecka bär det av till veterinären. Hade planerat att åka redan den här veckan men min dunderförkylning och hållit mej hemma. Någon som har tips på en vet som är bra på kliiga hundar förresten? Min favorit har ju flyttat utomlands =(





-