MadAboutDogs

Tänk att du har en valp, vi kan kalla den Fido, som från dag 1 tydligt visar att han är rädd/reserverad när det gäller andra hundar. I början låter du honom sköta det själv när du fixar play-dates med trygga, stabila hundar som du vet är snälla med andra hundar. Men Fido blir inte bättre. Efter att han har blivit påsprungen av två-tre lösa hundar, blivit rädd och flytt skrikandes från platsen inser du att något måste göras och åker till en bekant som har flera trevliga hundar på sin gård. Väl där kommer alla hundar fram och undersöker valpen närgånget som till slut tycker att det blir för mkt, stoppar svansen mellan benen och börjar morra samt visa tänderna för att de andra hundarna ska ge honom lite utrymme.
Så du sätter dej på huk och ger valpen ett "pass" mellan dina ben där du kan putta bort de allt för närgångna hundarna och ge honom en liten paus. När han kommit i kapp ställer du dej upp och låter hundarna sköta sitt igen.
Rätt eller fel?

När Fido har blivit lite äldre och ännu inte kommit över sin blyghet för andra hundar ska du på en träff hemma hos en bekant. Du vet sen innan att det kommer vara två-tre hundar i lägenheten, men de är alla stabila, lugna och spårksäkra. När du öppnar dörren kommer det ut sex hundar som alla går fram till Fido och ska hälsa. Fido som står i en trång trapp, kopplad blir jätte rädd, börjar darra och sätter svansen mellan benen. Du föser milt bort de andra hundarna så att ni får en chans att komma in och sen får Fido sitta i samma fotölj som du tills han har slutat darra och samlat ihop sej och kan gå ner. De andra hundarna kommer fram en och en och hälsar och allt flyter på. När Fido tycker att det blir lite mkt hoppar han upp bakom dej i fotöljen och tar en paus. Men kliver ner när du ber honom och fortsätter att försiktigt bekanta sej med några av hundarna.
Rätt eller fel?



-

Hittade den här texten och ändrade lite för att den skulle passa vad jag tycker:


Det är ingen bebis som behöver blöjor.
Det är ingen katt som kan gå på låda.
Det är ingen docka som ska kläs ut i söta kläder.
Det är inget barn som behöver skor.
Det är ingen handväska som ska bäras omkring på stan.
Det är ingen leksak till barnen.
Det är ingen nalle eller prydnadssak som sitter stilla i ett hörn.
Det är ingen statussymbol.

En hund är en hund helt enkelt! Den är framavlad för vissa ändamål men inget utav ovan nämnda!

En hund behöver inte 20 halsband/koppel, 5 olika matskålar att välja mellan eller den dyraste biabädden i butiken. Den behöver inte heller de de senaste leksakerna eller kläderna bara för att kompisens hund har det.

Men vad den behöver är dig! Det den behöver är att du vet vad du har för hund, vilka behov den har och vilka krav som kommer ställas på dej som ägare. Den behöver att du tar ansvar för er relation och din hunds liv. Kom ihåg att det är du som har skaffat dig den fyrbenta vännen, den har inte haft något att säga till om, det är din uppgift att tillgodose alla behov hunden har eller kommer att få.

Tänk även på att du är allt hunden har, men hur mycket har inte du?

Millie älskar sin balanskudde "Pigge". När Muhze var yngre var jag tvungen att sätta honom i buren när Millir tränade med Pigge för annars kom han rusandes, kastade sej upp på Pigge eller bet tag i hans nos och försökte släpa med sej honom.

Idag fick Millie ett pass på Pigge och det var lika roligt som vanligt. Sen var det Muhzes tur. Han gjorde allt i sin makt för att slippa nudda Pigge och hoppade tom undan när jag tog fram den. Jag försökte shejpa upp honom på Pigge men efter en stund av låååga kriterier, hög belöningsfrekvens och belöningsplacering utan framsteg gick jag över till att försöka locka upp honom. Ett tag blev han lite exalterad över godiset och satt upp en tass vilket gjorde att Pigge vickade lite vilket i sin tur ledde till att Muhze flydde ut i köket och gömde sej...

Vad gör man?


-

Klickertänket har till viss del räddat mitt förhållande till min stora kärlek här i livet, L. Vi har hängt ihop i fem år men inte haft det så bra det senaste året. Vardagssaker och tjat har lett till en massa onödigt tjafs som bara äter av kääärleken.

Men eftersom att positiv förstärkning funkar så bra på hundarna har jag nu börjat tillämpa det på karln här hemma också. Numera tjatar jag aldrig på honom, utan skiter i tråkiga beteende som att inte diska, lämna strumporna bredvid tvättkorgen och alltid lyssna på hög musik när jag försöker plugga/titta på tv. Istället uppmärksammar jag allt bra som han faktiskt gör istället! Igår diskade pojkspolingen all disk efter middagen och gick ut med hundarna (som är mina och som han inte vill dela något ansvar för) helt utan tjat eller bråk!

Nu har vi mer tid att tycka om varandra, bråkar mindre, tjatar aldrig och han har börjat med positiv förstärkning på sina arbetskamrater utan att vara helt medveten om att det är det han gör. Underbart!

Så kom med i sekten, klickerträning gör världen bättre!


.

Muhze har börjat samla på sej en del rädslor och klarar plötsligt inte saker som tidigare har funkat bra. Jag har hela tiden funderat på när jag kommer måsta lämna honom hemma från vardagssaker som han är för rädd för att hänga med på. Igår var första gången.
 L och jag skulle åka hem till honom och hämta hans arbetskläder, vilket innebär tvärbana och tunnelbana. Eftersom det är bland det värsta Muhze vet just nu skulle han hänga hos grannen. Grannen som han har träffat sen han var liten, som han har varit hos hur många ggr som helst och vars hund är en av hans bästa kompisar. Men när vi kommer dit vägrar han först gå in i lägenheten och när jag till slut tar honom under armen och går in försöker han rymma även fast Millie och Acke blir bjudna på godis. När vi sen har gått sätter han sej under köksbordet och kommer bara fram för att kolla läget när grannen lagar mat.

Vad ska man göra med det lilla kräket?


-