MadAboutDogs

Eftersom matte är handikappad måste hundarna motioneras och aktiveras av andra. Då är man väldigt tacksam för världes bästa granne!
Millie har fått prao:a som shampoogirl på Emmas salong idag. Hon klarade sej galant och de diskutetar nu ett mer fast arrangemang vilket Emma och Millie firade med en lunchpromis i solskenet. På vägen hem ska de ta en sväng förbi södermalm och jag kommer nog få hem en minst sagt trött och nöjd liten gris till middagen.
Muhze har fått hjälpa till att värma sängen, käkat middag ute på gräsmatten och kutat som en idiot efter sin "boll-på-snöre". Vi har även kört lite stimuluskontroll på sitt vilket funkar så där, tränat på loss och myyyst. Just nu övar han på att sova på mattan.


-

Millie var lite vild och galen under kvällen. Stackarn har det inte lätt med regn, en tankspridd matte och spring i benen. Så vi körde lite shejping på mattan.
Det enda man kan märka av Millies första år i livet är att hon är fullkomligt livrädd för att ligga på rygg. Förr räckte det med att jag närmande henne när hon låg på sida för att hon skulle fara upp och se ut som om jag hade slagit henne. Men med lite tålamod har allt blivit bättre.

Slutprodukten ska vara att jag kan sätta mej på golvet med brett mellan benen och få Millie att komma och lägga sej på rygg mellan mina knän. Vi började lite smått idag med att komma och lägga sej spontat på rätt ställe och sen började vi fila på att få min lilla gris att luta sej en aaaaning åt sidan. Men oj va svårt det kan vara när det är mycket roligare att backa, lägga sej som en groda, snurra eller helt enkelt viffta på svansen som en galning och stirra ut matte.
Till slut lossnade det och hon la sej först på höften för att sen luta hela kroppen. Vi slutade när det gick som bäst, men imorgon blir det torrfoder till frukost så att träningen kan fortsätta.


-

Vad gör man utan snälla träningskompisar? I onsdags träffade vi Anna och Kvatro för att träna och göda myggorna lite.

Millie:
- var lika duktig som vanligt, men kan pga sin förvirrade matte inte frysa på target
- har fint flyt

Muhze:
- fick pyssla liiite med apporten och avslutade med ett spontant gripande
- blev shejpad att gå till Anna, avslutade med att kasta sej över henne och tigga kel 

Jag:
- fick lite skäll för att jag inte är så "klickersk" (med all rätt!)
- höll på att börja gråta när Muhze lekte med Anna
- fick vara godisskålsvakt

Kvatro och hans matte har gjort sånna framsteg att jag nästan blev lite avundsjuk och inser att vi måste lägga på ett kol!


-

Det går ju trender i hundvärlden och det här verkar vara den nyaste. Visserligen har Jan Fennell varit verksam under ett bra tag men nu har hon plötsligt fått en fanclub i svedala. Jag är dock inte speciellt imponerad av hennes metoder och ideer. 
Jag har läst hennes första bok och irriterar mig på hennes vetenskapliga teorier om ledarskap hos hund, som det inte finns någon grund för, men inser att hennes metoder i grunden inte nya. Det hon gjort är att använda sig av gamla metoder men ge en annan förklaring på varför det fungerar.

Som t.ex. hennes metod att ignorera hund som hälsar ivrigt. Jan menar att ett sådant beteende visar att hunden anser att den är ledare, men genom att ignorera den vid återföreningar så visar man att det är ägaren som är ledaren.
Att ignorera en hoppig och överlycklig hund fungerar självklart men inte pga hennes ledarskapsteori utan för att hunden lär sig att den inte tjänar något på att hälsa så översvallande. Utan att den får vad den vill ha (uppmärksamhet) genom att ha alla tassar på golvet.

Enligt henne ignorerar ledaren sina undersåtar vid återföreningar, men när hunden hälsar för ivrigt på ägaren vid återföreningar, så är det för att den anser sig vara ledaren och har varit orolig för flockmedlemmen som varit ute på egen hand? Men varför ignorerar då inte hunden ägaren i detta fall?

Hon beskriver hennes studier av hennes egen hundflock, och de slutsatser hon drar från dom generaliserar hon på alla hundar.
Jag har haft två hundar i familjen i flera år nu, men aldrig sett att mina hundar nonchalera varandra vid hälsning. Enligt Fennel har ledarhunden egna platser i hemmet som de övriga undviker att gå för nära. Mina nuvarande hundar ligger nära varandra och Millie har inga fredade platser som Muhze och Kelly undviker. Men det är ju bara mina vovvar...

När hunden drar i kopplet, ska man gå hem, för det ska inte löna sig att dra i kopplet. Men om nu hunden drar i kopplet på hemvägen då? Och dravlet om att hela familjen ska in i köket och knapra i sig kex innan hunden får sin mat är så idiotiskt att jag inte ens tänker kommentera det...

Hennes metoder bygger på att ignorera oönskade beteenden. Men det fungerar inte på beteenden som är självbelönande som t.ex. jakt. Det spelar ingen roll om man ignorerar hunden när den jagar eftersom beteendet att lyckas sticka iväg och jaga är så lönsamt. Det vet vi alla som har en jaktgalning i soffan.

Jan tycker man ska ignorera hunden i tid och tid vilket i sämsta fall kan göra att hunden till slut inte vill ta kontakt med sin ägare. Hundträning idag går, förhoppningsvis, ut på att man uppmuntrar spontan kontakt hos hunden. För utan kontakt går det knappast att träna effektivt.


-