Muhze på äventyr del 2
Idag har Muhze varit på sin första valpkurslektion. Trots att han är en ulltott går han hos Irené på Hundläroverket där de flesta andra elverna har kortare päls och större muskler än min lille grabb. Men eftersom det inte går att hitta en bättre valpkurs i den här stan går jag Irenés valpkurs för fjärde gången =)
Mamma fick vara stand in för jag var i Knivsta på KlickerTRÄNAR utbildningen. Det hade varit ett spännande äventyr och Muhze hade tom vågat sej på att morra åt frökens vovve Zorro. Men bara när han satt på tryggt avstånd mellan mammas fötter... Tänk om han bara visste vilken liten mjukis Zorro egentligen är.
Det tränades på sitt och ligg, ögonkotakt och att gå fint i kopplet. Men eftersom min plan är att klickerträna trasslet var de mest där för miljöträningen och socialiserigen. Nu ligger det en mkt trött liten hund och sover i soffan bredvid mej.
-
Sökträning igen =)
I torsdags bar det av för sökträning igen! Tur att man har bilburna träningskompisar som låter oss åka med =) När vi kom fram hade de redan kört en vända med gruppens nykomlig, den chokladbruna labben Bessie.
Efter Tinas träning med proffsen körde hon vindmarkeringar med lille Freddie. Den hunden klarar det mesta och det gick galant. Tina tycker att alla vårkänslor sätter griller i Freddies huvud, men jag är lika imponerad som vanligt av den hunden. Och av hans duktiga matte så klart!
Kelpin Kotte körde också vindmarkeringar och två sökslag och sen var det dags för dobbisen Cuda. Hon blev väldigt störd av Bessie som satt och tittade på och när hon fick vittring på mej, som låg gömd bakom en gran, hade hon svårt att släppa den främmande hunden och springa ut. Men skam den som ger sej, och efter några vändor släppte det.
Efter förra veckans skogsrepa fick Millie grundträna med lina från början. Det gjorde att alla försök att hitta på andra självbelönande aktiviteter bromsades och då trillade poletten verkligen ner. Grisen insåg hur kul det var att springa och inkassera köttbullar och figgarna kunde tom gömma sig lite. Vi körde kanske åtta vändor, tog en paus och gick lite längre upp på stigen där det blev ca sex-åtta skick till.
Jag skötte mej lite bättre den här gången = pratade inte hela tiden, men det var inte lätt med spårlina i den där snåriga terrängen. Vi har pratat lite om att hitta ett nytt ställe att träna på och förhoppningsvis är det liiite glesare mellan träden.
Efter allt harvande med framförmappen och lydnadsträning var det verkligen härligt att få va ute i skogen en hel kväll och träna lite annat. Jag är verkligen glad att vi äntligen har hittat en bra sökgrupp!
-
Uppletande
Millie får inte riktigt lika mkt motion sen den lilla ulltussen har blivit lite större och mkt tyngre. Han kan ju inte gå lika långt som vi och jag orkar inte bära honom en hel långis. Så det blir lite kortare rundor där Muhze får gå en del och bärs en del. Visserligen tränar Millie och jag mer nu, men hon ääälskar ju våra långa rundor och att kuta runt som en liten galning.
Eftersom första sökträningens början bestod av Millie som rusade av sej i skogen tänkte jag att det kanske skulle va bra för henne att få jobba lite dagen innan och rusa av sej ordentligt på torsdagen innan vi åkte iväg. Så i onsdags körde vi uppletande.
Jag vallade en ruta som var ungefär 25-30 meter djup och 15 meter bred typ, jag och avståndsbedömningar hmm.... Satte grisen på linjen, tog Muhze under armen och gick ut med hennes favvo-boll på snöre. La ut den och gick i "slalom" tillbaks. Hon var sjukt laddad och gjorde ett rakt och snyggt sök. Man såg riktigt när hon fick upp vittringen i vinden, tvärvände och gick nästan rakt på bollen. Vi körde tre skick till och det gick super, men hon ville gärna dra till vänster och söka utanför rutan. Det kryllar med harar och fasaner på fältet så det är inte så konstigt och hon lyssnade bra när jag kallade på henne.
Sista gången la jag ut den boll som hade legat i fickan under hela promenaden och plötsligt var det väldigt svårt att hitta rätt. Hon cirklade runt den några gånger och behövde en del stöd för att hitta rätt men tillslut gick det. Min duktiga lilla gris!
Måste verkligen slå ett slag för uppletaden som aktivering för vovvar! Jag kan rekommendera Git Jerings bok "Uppletande för tävling och aktivering" läs mer om Gits böcker på hennes hemsida: http://www.alfahundsupport.se/bocker.htm
-
Träna, träna, trääänaaaa!
Idag var det träningsträff och alla var nog lite småstressade över läxan som ska sitta till helgen. Jag gjorde misstaget att släpa med mej mammas Kelly, som måste ha ett löp på g för hon är helt tokig. Piper och stressar (gör hon ju alltid men nu var det värre än vanligt) har glömt allt vi har gjort innan och klarade inte ens av lite targetträning som annars är hennes paradnummer. Så hon fick mest sitta vid sidan och stressa mej med sitt pipande.
Muhze har gått från en blyg liten kille till ett litet monster på träffarna. Han känner ju Tina och Anna nu och vet att deras hundar aldrig rusar fram, så då gör han det istället. Och stundtals fick varken Kelly eller Millie vara ifred. Att sitta i väskan var inte att tala om och hade jag den inte på mej rymde han alla chanser han fick. Mitt lilla monster =)
Muhze och jag tränade lite nostarget i handen och man såg verkligen hur hans små grå fick jobba. Men han klarade det perfekt och det gjorde ingen skillnad om jag bytte hand eller flyttade på den mellan klicken.
Med Millie blev det flyt i stå, sitt och ligg framför mej samt när jag går baklänges. Hon är verkligen duktig men vi började med stå och det hängde sen med under hela passet. Jag började träningen med ett litet pass med Muhze och Millie blev verkligen laddad av att få sitta och vänta. Vi tog mkt mer pauser idag och jag tror att det kan vara bra för henne istället för att bara ösa på som vi brukar.
Nu ska vi bara se om jag kan få dispens för lille Muhze under helgens kurs, vill inte lämna honom hos mamma.
Sökträning
I torsdags var det äntligen dags för sökträning med grisen. Jag har velat träna sök sen min första hund Ella damp ner i mitt liv. Men eftersom hon inte fick vara med i en sökgrupp pga att "figuranterna kunde bli rädda när hon skallmarkerade" så tappade jag sugen lite. Ella var en pb/rottis och det var henne stor mun som kunde skrämma figgarna... En av de mest fantasirika ursäkterna jag någonsin hört faktiskt!
Nu har vi hittat en grupp som tränar sök med Canis modellen, vilket jag tycker verkar super. Läs mer här: http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=39
Man ska ju har höga tankar om sin hund och gärna tro på att den klarar det mesta och kan lära sej allt. Men när det övergår till hybris ska man nog sansa sej lite. Som när jag tror att Millie först kan sitta i bilen och se mej försvinna i skogen, sen går det in tre hundar, man hör glada rop + att det har gått råddjur i samma område. För att jag sen ska hämta henne i koppel, leda upp henne i skogen, släppa henne och på fullaste allvar vara övertygad om att hon ska bry sej om en figurant som står passiv några meter bort...
Millie var självklart inte intresserad utan drog en repa för att kolla av vad det var vi hade haft för oss bland träden. Hon kom när jag ropade, samlade ihop sej och gick till en figgen för att få godis men vände sen igen för en till vända till skogs. Efter det åkte kopplet på och så körde vi små skick till figgarna som belönade med kattmat. När poletten väl trillat ner gick hon ganska bra mellan dem och jag tror nog att den här träningen kommer passa henne perfekt. Bara matte lugnar sej lite och tar träningen i rätt takt.
Tack Tina för att vi fick hänga med!
Muhze på äventyr del 1
Muhze ska ju inte spendera all sin tid i förortens lugn utan måste även vänja sej vid storstans buller, lukter och människor. Så idag tog vi pendeln in till söder för att fika i solen.
Trots att det var första gången Muhze var på ett sånt äventyr klarade han det galant! På pendeln satt han i mitt knä inlindad i sin filt och spanade på folk. I stan knatade han självsäkert omkring på trottoaren som om han aldrig gjort något annat. Och när vi hade satt oss tillrätta på uteserveringen la han sej och sov under min stol och stördes inte det minsta av förbipasserande. Vilken trygg liten kille!
Desutom delar han mattes intresse för snygga skor.
Solen skiner!
Jag blev så träningssugen efter att ha läst Tinas blogg och sett solen skina in genom fönstret att jag skrev en planering och gav mej ut på fältet med grisen och lammet.
Millie aka grisen och jag hade en riktigt bra pass medan Muhze aka lammet mest låg i en grop och tuggade på grässtrån.
Vi jobbade med:
Fokus stående/sittande framför föraren
Fokus under marsch baklänges.
Sitt från stående framför föraren
Sitt under marsch baklänges
Ligg från stå/sitt framför föraren
Ligg under marsch baklänges
Allt funkade väldigt bra, det enda som var svårt var att byta från ligg till sitt. Eftersom sitt alltid har varit Millies paradnummer som hon har hållit fast vid i alla lägen trodde jag inte att det här problemet någonsin skulle dyka upp. Men det har nog lite att göra med ovana och en otydlig "byta" signal från mej.
Millie bjöd även på rulla när vi skulle byta från ligg till sitt och eftersom det har varit lite svårt och läskigt fångade jag det och körde några repetioner.
Hon är verkligen en pärla att träna och bara jag har kommit bort från locka-träsket är det precis som om allt faller på plats sååå mycket snabbare.
Muhze har blivit inklickad och vi har tränat lite kontakt. Han är ju en liiiten man som inte kan koncentrera sej speciellt länge men lär sej snabbt vad det är jag vill. Han vet numera vad han heter och kommer rusandes när jag ropar på honom, förutom när jag har hans sele i handen. Men det jobbar vi på!
Planen var att burträna honom nu eftersom han var så trött efter promenade och gärna går in och lägger sej där, men bara jag stänger dörren kommer det högljudda protester från den lille. Grannarna tror väl att jag plågar min lilla ulltått men så fort han blir tyst får han beröm och nu verkar han ha förstått vad det hela går ut på.
En underbar länk
http://www.nytimes.com/2006/06/25/fashion/25love.html?_r=1&oref=slogin
Läxorna till nästa Canis-träff
Nu har jag stulit Tinas fina planering från hennes blogg för att bättre få översikt över vad vi måste träna på till nästa kurstillfälle. Ursäkta Tina, jag har alltid varit impad av att du är så strukturerad!
- Fokus stående/sittande framför föraren
- Klart. - Fokus under marsch baklänges
- På gång. - Targetstick med nos
- Det var länge sen vi provade. - Pekfinger/handflata mot nos
- Klart. - Post-it lapp med nos
- Klart. - Musmatta med tass
-Klart, men vi kör med handsydda grytlappar. Fint ska det va =) - Sitt från stående framför föraren
- Klart. - Sitt under marsch baklänges
- Har precis börjat. - Ligg från stå/sitt framför föraren
- Inte påbörjat. - Ligg under marsch baklänges
- Känns som vi har långt kvar. - Stå framför föraren
- Klart. - Stå under marsch baklänges
- Prövade första gången förra veckan och har börjat röra mig sakta bakåt. - Se upp-varsågod
- Klart. - Gå och se upp-varsågod
- Påbörjat.
När regnet kommer från sidan
Grisen hade sitt vintertäcke på sej men det är just pga att hon är så frusen och väderkänslig som det blev en vovve med päls den här gången. Hon liiider verkligen av den här sortens väder =(
Kursen gick bra och alla hade gjort fina framsteg, men lilla Yra var som en ny hund! Matte hade inte haft så många tillfällen att träna men det märktes verkligen att vi hade hittat rätt tränigsmetod för dem. Från att ha dragit i kopplet, morrat och skällt vid hundmöten kunde Yra nu lugnt och sansat passera Millie och mej. När vi avslutade satt Yra tre meter ifrån oss och gjorde lugnande signaler till Millie för att sen vända sej till matte för en liten belöning. Bra jobbat!
Måste nästan skaffa en filmkamera så att ägarna får se vilka framsteg deras hundar har gjort från första lektionen till avslutning.
Träningsträff och valpnamn
Hans mamma heter Myzlih och pappan heter Brahze och slår man ihop dem blir det typ Muhze (uttalas Musse). Känns som ett passande namn på det lilla lakritstrollet och han lyssnar bra på det. Dessutom tycker jag att Millie och Muhze passar bra ihop =)
Idag var det träff med min träningsgrupp. Jag är så jäkla glad att jag har hittat trevliga och kunniga klickertränande människor att träna med! Det är verkligen motiverande för sånna som jag, som annars kan ha lite svårt att få ändan ur...
Eftersom alla mina vanliga hundvakter vägrade hänga med Muhze fick han helt enkelt följa med. På långisarna med Millie har han suttit i min väska och spanat, när vi har stannat och tränat somnar han oftast så jag tänkte att det kanske skulle funka nu med.
Tryggare valp får man ju leta efter! Vi åkte pendel en station medan Muhze bara myste i min famn. Väl på plats tog han en kissrunda, spanade lite på de andra hundarna och sen bäddade jag ner honom. Han satt och tittade på en liten stund för att sen somna med hakan hängades utanför. Mitt lilla ylle!
Snälla Anna körde hem oss och Muhze sov hela tiden.
Millie och jag tränade en del på vår framförmapp. Vi jobbade med att få flyt på sitt och stå både i stillastående och när jag backar. Grisen fattade ganska direkt vad som väntades av henne när jag började backa och var klockren som vanligt. Om jag bara hade slutat locka och hjälpa lite tidigare i vår träning hade vi kommit mycket längre än var vi är idag, men det är alltid lätt vara efterklok...
Sen fick tjejerna kolla på Millies backa som har blivit lite hackigt. Fick några bra tips och ideer och det såg ganska bra ut under några repetioner.
Vi gick igenom lite fotarbete i fotgåendets svängar och halter och pratade lite sökträning. Jag har äntligen hittat en sökgrupp där vi kan hänga med och de kör helt efter canis sätt att träna sök. Ska bli jätte spännande!
Pigge dyker upp!
Grisen har fått en Sagosten (aka pigge) av mamma. Jag kunde knappt sätta mej ner och äta middag utan var tvungen att öppna förpackningarna först. Självklart saknades det intruktioner i båda men som tur är finns internet. Ställde bara fram den och var redo med klickern så Millie fick klura lite. Bra träning för mej att sluta locka och bra för grisen att tänka själv .
Efter 1/2 dl torrisar hade hon alla tassar uppe och låg på pigge. Vi tränade på att kliva upp lugnt och sansat istället för att kasta sej upp för att sen ramla av och hon fattade fort vad som krävdes. Millie var superladdad hela passet och verkade tycka att det var ganska kul.
Glöm inte att värma upp era hundar innan de ska balansera! Det är träning för muskler som kanske inte används så ofta och man vill ju inte att de ska sträcka sej eller få för mkt träningsvärk, de små liven.
Välkommen valp!
Millie och valpen träffades på uteplatsen och han såg väääldigt skeptisk ut. De luktade lite på varandra och det såg ut som om det gick upp ett litet ljus i huvudet på Thrisztan "oj det är ju faktiskt en hund". Men när Millie gjorde lekinviter tjöt han och rusade in och satte sej under en stol. Lillkillen har bara hängt med krulliga hundar och måste få lite tid på sej att förstå de korthårig också =)
Det känns omtumlande, läskigt men också väldigt spännande att få hem en egen oförstörd valp. Alla mina hundar har ju hittills varit omplaceringar med olika tråkiga erfarenheter i bagaget. Nu får man börja från början och har inget att skylla på =) Ska bli grymt!
Det går att lära gamla fuskare att sluta locka
Millie och jag har börjat klickerträna en hel del nu pga att jag går Canis Klickertränarutbildning. Mitt stora problem är att jag har dåligt med tålamod, gärna hjälper och lockar, och det är ju inte riktigt rätt väg när man ska fånga beteenden eller shejpa... Milie har blivit en hjälpberoende hund som har haft svårt att bjuda på andra beteende än sitt. Det här har mina underbara träninskompisar hjälpt mej massor med och både jag och Millie gör framsteg med träningen.
I läxa har vi fått att fri-shejpa upp hundens bakben på några burkar eller en låda. Eftersom vi inte har haft ett fungerande backa har vi inte börjat med det här. Men på förra träningsträffen hjälpte Anna oss med backandet och sist bjöd Millie på backa spontant flera gånger .
Ikväll har grisen haft lite tråkigt så vi tog en dl mat (tack Åsa för provet) och började backa i köket. När jag la fram klossen som hon skulle backa upp på blev förvirringen stor. Millie som trodde att det var dags för klossträning blev väldigt frustrerad av att måsta tänka helt själv. Ett tag hade jag en frustrationspipande gris som bara ville bita på klossen. Men hon samlade ihop sej och lyckades få upp båda baktassarna på klossen ganska snabbt.
Min duktiga lilla gris, och hejja mej som har slutat locka!
Han med stort H
Idag släpade jag med grisarna för att träffa en boxer som behöver ett nytt hem. Hade sett honom på bild innan och tyckte att han såg lika pussvänlig ut som boxrar brukar göra. Men irl var han så himla ståtlig och snygg! Att pojken dessutom var trevlig, öppen och hade en massa fart i sej gjorde ju inte saken bättre.
Gick hela vägen hem och mumlade: jag kan inte ha en så stor hund just nu. Jag kan inte ha en så stor hund just nu. Jag kan inte...
Men visst är han stilig!
