MadAboutDogs

I torsdags var det äntligen dags för sökträning med grisen. Jag har velat träna sök sen min första hund Ella damp ner i mitt liv. Men eftersom hon inte fick vara med i en sökgrupp pga att "figuranterna kunde bli rädda när hon skallmarkerade" så tappade jag sugen lite. Ella var en pb/rottis och det var henne stor mun som kunde skrämma figgarna... En av de mest fantasirika ursäkterna jag någonsin hört faktiskt!

Nu har vi hittat en grupp som tränar sök med Canis modellen, vilket jag tycker verkar super. Läs mer här: http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=39

Man ska ju har höga tankar om sin hund och gärna tro på att den klarar det mesta och kan lära sej allt. Men när det övergår till hybris ska man nog sansa sej lite. Som när jag tror att Millie först kan sitta i bilen och se mej försvinna i skogen, sen går det in tre hundar, man hör glada rop + att det har gått råddjur i samma område. För att jag sen ska hämta henne i koppel, leda upp henne i skogen, släppa henne och på fullaste allvar vara övertygad om att hon ska bry sej om en figurant som står passiv några meter bort...
Millie var självklart inte intresserad utan drog en repa för att kolla av vad det var vi hade haft för oss bland träden. Hon kom när jag ropade, samlade ihop sej och gick till en figgen för att få godis men vände sen igen för en till vända till skogs. Efter det åkte kopplet på och så körde vi små skick till figgarna som belönade med kattmat. När poletten väl trillat ner gick hon ganska bra mellan dem och jag tror nog att den här träningen kommer passa henne perfekt. Bara matte lugnar sej lite och tar träningen i rätt takt.

Tack Tina för att vi fick hänga med!