MadAboutDogs

Jag var på Garuhundensdag igår. Eftersom Muhze inte gillar varken människor elller främmande hundar så slapp han hänga med utan fick stanna hemma med Millie och en snäll människa som sällskap. Visst hade det varit kul att ta med honom och visa upp mitt lilla troll, men man ska inte plåga djuren.
Det är något som flera av dem som kom till träffen borde tänkt på! Jag såg fleeera hundar som skulle haft det väldigt mycket bättre hemma än på en stimmig träff med en massa främmande människor, lukter, ljud och hundar i massor. Men ibland undrar jag om människor är helt omedvetna om vad deras hund klarar eller om de bara skiter i det efter som hundar "ska" klara allt i dagens samhälle.

Det var hundar som mjällade massor, skällde non-stop, stressflåsade, hade svansen hårt tryckt in mellan benen, skyggade med öronen bakåt och lååååg kropp eller de som bara stängde av och stod och skakade. Varför varför varför vill man utsätta sin ögonsten för något sånt?
Miljöträning i all ära, men lägg det då på en nivå som hunden klarar av. Och om man märker att man kanske har gapat efter lite för mycket, vänd och åk hem!

Självklart tyckte majoriteten av hundarna på träffen att det var asballt att vara där och njöt i fulla drag. Och det var jätte trevligt att träffa alla och se hur gamla bekanta har vuxit upp. Men det lilla procenten som inte trivdes är de jag kommer ihåg när jag tänker tillbaks. Tråkigt!


-

Det var en så vacker kväll att vi tog en sen sväng på fältet för att träna upp middagen. Började med att gå en sväng, men jakthunden Millie gick bara och vindade efter harar...
Undrar om fenomenet "sommarkatter" har slagit igenom i Årsta i år. Oavsett när vi går ut och var vi promenerar så stöter vi på minst en katt och på fältet verkar det finnas en hel liten koloni.

Vovvarna fick börja med att rejsa av sej ordentligt och det verkade som det behövdes. För det var ett tag sen de kutade som sånna små galningar. Sen blev det lite godissök och superenkla kontaktövningar för att få alla tassarna på marken igen.
Millie började med ligg i framförmappen och fick fint flyt direkt. Efter lekpausen prövade hon att backa men jag felade henne och fick direkt ett snyggt ligg. Sen bytte vi till ingångar och det gick galant. Men sen började Muhze skälla som en galning. Jag väntade ut honom i vad som kändes som hundra år och när han ääääntligen tystnade fick han vara med och träna. Men då fungerande ingenting. Trist!

När jag vände mej om för att kolla vad Millie fnös om satt hon i ett moln av myggor så vi avslutade och gick hem istället. På vardagsrumsmattan shejpade jag först Muhze att sticka in huvudet i sitt halsband men det gick väl sådär. Sen var det kryp med Millie och hon var laddad som bara den. Tyvärr löser hon krypet med att jobba med frambenen och lägga sej groda med de bakre. Men vi kämpar vidare!
Muhze var helknäpp idag och ville plötsligt inte ens va med på Canis-utmaning (att gå en åtta runt mina ben). Jag kör enbart med positivförstärkning med honom, men vad gör man om vovven plötsligt inte vågar komma fram för att man står lite frammåtlutad utan att ens titta på honom? Han är så signalkänslig att jag börjar ruttna lite på att vara vallhundsägare. Förhoppningsvis går det att bota med träning och mognad, men just nu känns det inte så kul.


-

Mannen på cykel: "Det är en pudel och en pittbull!"


Jag: "Nej, det är en Pumi och en Staffe för f*n!"



-

De som känner mej vet att jag inte är den mest ordningsamma människan, det råder ett ordnat kaos i min lägenhet och i mitt liv. Men eftersom jag har en envis förkylning som inte vill ge sej har det blivit en hel del eftermiddagstv på sista tiden och har man bara 1:an, 2:an och 4:an är utbudet minst sagt begränsat.

Jag har med skräckblandad förtjusning följt ett städprogram där de går hem till människor, som är väldigt mkt sämre på att städa,  filmar deras äckel, tar bakterierprover och städar upp skiten. Efter att ha sett vad som gror i deras kylskåp, badrum och sängar har jag nu blivit städgalen! Numera dammsugs det var tredje dag och alla golv torkas minst en gång i veckan. Jag har städat ugn, spis, kylskåp, spisfläkt, badrum, köksskåp och garderober med en sån noggrannhet att jag förvånar mej själv. Och varje dag är det ett nytt städprojekt på gång; dagens är soffan och alla hundfiltar. Här om dagen höll jag tom ett litet föredrag för mamma om vad som kan växa i hålet där vattnet ska rinna ur kylskåpet. Börjar känna mej som en liten pensionär! 

Det tråkiga är väl att när man är klar med allt finns det inte jätte mycket tid att njuta av det för då måste man börja om från början igen...


-


-

Efter en turbulent första tid hemma började jag faktiskt riktigt känna mej nöjd att vara här i min lilla lägenhet igen efter en månad på landet. Men så kom den j*vla fönstertittare tillbaks och förstörde min kväll! Att man inte kan få vara ifred i sitt eget hem utan att en sjuk människa stryker utanför fönstret, skrämmer mej och gör att jag tvekar att gå sista promenaden med hundarna är helt absurt. Att sen polisen inte svarar, inte kommer tillräckligt snabbt och att om fönstertittaren inte "gör något" förutom att titta så leder det högst till dagsböter gör ju inte saken bättre. Min hyresvärd vägrar hjälpa till och skulle jag gå ut och slå karln i huvudet så kan han anmäla mej för misshandel...

Planen är att skaffa en lampa med som tänds när någon rör sej utanför fönstret. Tyvärr är jag ganska fattig och kan ingenting om sånt och tänkte därför kolla om det är någon av er som läser min lilla blogg som har någon bra kontakt! Hör gärna av er med tips =)


-