MadAboutDogs

Det var en så vacker kväll att vi tog en sen sväng på fältet för att träna upp middagen. Började med att gå en sväng, men jakthunden Millie gick bara och vindade efter harar...
Undrar om fenomenet "sommarkatter" har slagit igenom i Årsta i år. Oavsett när vi går ut och var vi promenerar så stöter vi på minst en katt och på fältet verkar det finnas en hel liten koloni.

Vovvarna fick börja med att rejsa av sej ordentligt och det verkade som det behövdes. För det var ett tag sen de kutade som sånna små galningar. Sen blev det lite godissök och superenkla kontaktövningar för att få alla tassarna på marken igen.
Millie började med ligg i framförmappen och fick fint flyt direkt. Efter lekpausen prövade hon att backa men jag felade henne och fick direkt ett snyggt ligg. Sen bytte vi till ingångar och det gick galant. Men sen började Muhze skälla som en galning. Jag väntade ut honom i vad som kändes som hundra år och när han ääääntligen tystnade fick han vara med och träna. Men då fungerande ingenting. Trist!

När jag vände mej om för att kolla vad Millie fnös om satt hon i ett moln av myggor så vi avslutade och gick hem istället. På vardagsrumsmattan shejpade jag först Muhze att sticka in huvudet i sitt halsband men det gick väl sådär. Sen var det kryp med Millie och hon var laddad som bara den. Tyvärr löser hon krypet med att jobba med frambenen och lägga sej groda med de bakre. Men vi kämpar vidare!
Muhze var helknäpp idag och ville plötsligt inte ens va med på Canis-utmaning (att gå en åtta runt mina ben). Jag kör enbart med positivförstärkning med honom, men vad gör man om vovven plötsligt inte vågar komma fram för att man står lite frammåtlutad utan att ens titta på honom? Han är så signalkänslig att jag börjar ruttna lite på att vara vallhundsägare. Förhoppningsvis går det att bota med träning och mognad, men just nu känns det inte så kul.


-