MadAboutDogs

Nu drar vi ut på landet och där finns det varken el eller internet, så det blir glest mellan blogginläggen.

Hoppas att ni får en skön sommar!

En familj adopterar en spanieltik som har ett okänt förfutet, men det märks att hon inte riktigt litar på människor och vill gärna gå undan när det blir för trångt.
Familjen drar gansk direkt med sin nya familjemedlem för att träffa resten av släkten på midsommar. När svärmor dyker upp och vill hälsa på hunden tycker vovvan att det blir för mycket, morrar och går undan. Familjen tycker att det är hemskt att hunden morrar  och funderar på att lämna tillbaks henne men ångrar sej sen.
Nästa gång hunden träffar svärmor går det lite bättre, men hundens reaktion gör ändå att familjen väljer att göra sej av med henne. De inser att det gick bättre, den här gången morrade hunden inte, men hon ville ju inte titta svärmor i ögonen och en sån hund kan de inte ha....


-

Äntligen var det dags för en till träningsträff! Jag hjälpte Anna att kedja tandvisningen och fick ännu en ursäkt att klämma på söta Kvatro. Tina körde framförmappen med Freddie och fick hjälp med Sabinas target av Anna.
Millie verkade få ordning på frys på target med externbelöning förra gången men idag gick det inte alls som vi hade tänkt. Borde ha börjat att köra frys med ovändt lockande! Så går det när man skyndar och inte planerar innan. Vad är det Eva B. brukar säga? TPT - tänk, planera, träna!

Muhze fick leka med störning, träna lite stadga i stå och försöka motstå frestelsen att skälla för att ingen tittar på honom just då. Gick ganska bra faktiskt.
Tok-Kelly var med för att passivitetsträna och det var klar skillnad från förra gången. Det var nog skönt för mamma att se att det GÅR att få ordning på den hunden bara hon tränar.
Vi avslutade med en liten platsliggning. Jag stod bara två meter bort och gick tillbaks och belönade flera gånger. Måste fundera igenom hur jag vill att platsliggningen ska se ut. Funderar på att köra med hakan i backen hmm....






-

Först började folk hyscha åt sina hundar á la C. M. Men nu har jag träffat flera som knäpper med fingrarna åt dem när de inte lyder. Som idag var det en hund som inte lyssnade på "sitt". Husse klev raskt mot hunden, lutade sej framåt, knäppte och sa "sitt" och hunden satte sej. Men trodde husse att hunden satte sej pga av knäppandet eller det hotfulla kroppsspråket? Jag skulle nog tro att kroppsspråket är det som påverkar mest men det är konstigt att det verkar gå trender i dumheter med hundar.


-

Även om jag inte är tillsammans med L, och inte har varit det på ett bra tag, firade vi midsommar tillsammans hos "svärfar" som vanligt. Men det känns som i år var sista gången.
God mat, trevligt sällskap och svärfar skämde bort hundarna som vanligt. Men Muhze tyckte att han var en läskig karl och höll sej undan. Smart hund ;o)

Vi hade lyxen att ha en mini-träningsträff med Anna och Kvatro på fältet i torsdagskväll. Mamma och Kelly hängde med och det var tur för Kelly höll på att krypa ur skinnet av glädje. Det blev passivitetsträning för den damen! Mamma började med ett tafatt försök till ryggsäcken men det gick inte alls. Till slut satt vi fast Kellys koppel i en stolpe, ställde mamma precis bredvid med en klicker i ena handen och godis i andra. Så fort Kelly bjöd på något annat än pip, flås, klättrade på mamma eller försökte dra fram till oss fick hon klick och godis på marken. Det är träning som de skulle behöva lite oftare för de gjorde fina framsteg!

Anna började med ingångar på lite avstånd och jag höll Kvatro i halsbandet och släppte honom när Anna ställde upp sej. Han tittade på mej med lite förvirrade blick, men svängde in rumpan på rätt plats och gjorde flera bra ingångar med fin position. 
Sen var det lite ställande under gång, men då ville Kvatro mest nosa i backen. Han var nöjd med att titta på och grundligt inspektera nätet på fotbollsmålet den sötnosen.

Millie fick köra frys på taget med avståndbelöning som Anna vaktade. Och jag fick jobba med att vara tyst och låta min hund arbeta självständigt =) Som Anna sa: "Styr konsekvenserna - inte hunden". Sen blev det lite ingångar och Muhze fick köra stadga med omvänt lockande på stå, sitt och ligg + frisignal. Det är nästan läskigt va snabbt han lär sej!

Om ni har chansen att hänga med i en träningsgrupp som jobbar med sina hundar på samma sätt som du, ta den! Bra träningskompisar är ovärderliga och man lär sej massor av varandra.


-

Jag försökte mej på lite omvänt lockande på targeten med Millie. Hon är grym på att kuta ut till den, stampa på den för att sen fort vända och komma tillbaks. Om jag försöker vänta ut henne för att få henne att stanna upp börjar hon kraffsa och bita på den... Men A och T rekommenderade omvänt lockande så nu tränade vi upp middagen.
Hon var lite försiktig i början men sen ramlade poletten ner. Körde också med externbelöning för att få henne att fortsätta i samma riktining och då fick jag några repetioner där hon var lite laddad till och med. Bra! Snart bär det av till agilityplanen, det var aldeles för länge sen sist!

Muhze fick träna på att vara tyst i buren. Jäklar va olika det är om han kan eller inte. Idag var det inte... Men efter ett tag lugnade han sej så pass att jag kunde gå in och slänga lite godis till honom. Sen gick det bättre men den vovven verkar gillar sin egen röst.
Hans kli har inte gått över trots tre kurer med Stronghold :o( Jag pratade med uppfödaren idag och de syskon som kliade sej har alla blivit kli-fria med samma kur. Typiskt att mitt lilla krull inte blir det!


-

Jag följde med en kollega som skulle hjälpa en amerikan med hans och hundens träning. Kollegans engelska är lite knackig så jag skulle tolka och hjälpa till.
Amerikanen är övertygad om att alla problem han hade med hunden när den var lite löstes av att han bet hunden i örat... Så när min kollega ska gå igenom hur vi tränar in "nej" svarar karln:
- It´s ok, you can bite him if you want to.
Min kollega skrattar och säger:
- No I can´t. I´m a eeeh... vegetarian (uttalas på svenska).

Och jag vek mej av skratt!


-

Lämna aldrig din favorittröja framme med en godisbit kvar i fickan om du har en valp hemma. Av någon konstig anledning blir det så lätt hål i tyget då...


-

Jag saknar verkligen våra träningsträffar! Det är så bra för inspirationen att få titta på varandras träning, diskutera och få lite åsikter om hur man kan ändra/förbättra sin träning. Snart drar vi ju ut i vildmarken och då blir det bara ensamträning...

Millie och jag drog i alla fall ut i skymningen och lämnade krullet hemma med husse. Resten av stan tittade på fotboll så vi delade fältet med hararna och måsarna.
Efter att ha rusat av sej ordentligt började vi med framförmappen. När vi har pillat med våra trix har Millie INTE varit speciellt repetionsklok. Nu började hon direkt med ingångar så vi fortsatte med dem tills hon gjorde rätt fyra av fem gånger. Sen bytte vi och vips hade jag en liten gris som körde "stå" och hittade positions väldigt fint. Efter det körde vi en vända ligg och det var som om poletten trillade ner. Vi varvade korta pass med lek, dels kamplek men jag kastade också bollen på snöret så hon fick rusa lite. Lilla fröken har verkligen blivit duktig på att komma in med leksaken och lämnar av den så jag kan ta den.

Muhze och jag tränade lite nostarget med post-it lappar i morse. Men han blev så lycklig av godiset så han mest flamsade runt så vi avslutade innan jag fick ont i magen av skratt. Om jag bara hade en kamera och kunde filma den lilla token som far omkring med tunga hängandes utanför =)
Under eftermiddagen hittade jag en spark i ett buskage. Jag släpade med den hem och tänkte att jag kunde ta en sväng med den och hundarna nu när jag inte kan cykla. Så Muhze och jag drog iväg med lite tidningar som skulle återvinnas. Det var grymt kul men jag höll på att vurpa lite för många gånger. Imorgon går jag och hänger upp en lapp så får vi se om jag kan göra någon unge, som saknar sin spark, glad.


-

Det är dålig karma att vara hårdhänt med hundar och lära ut en massa dumheter till deras ägare! Och samlar man på sej tillräckligt med dålig karma så får man till slut sitt straff.
Den här gången blev det kanske inte hårt nog men jag hoppas att det räcker för att få hund-sverige att vakna upp och inse att det här inte är en person man ska lämna över sin älskade familjemedlem till.

Jag har varit hundvakt åt Kelly sen i torsdagskväll, och hon blir kvar tills på söndag. Men jag vet inte hur jag stå ut för jag är helt slut redan nu... Att leva med en stressad hund suger verkligen musten ur en. Och om man dessutom har en valp som vaknar allt för tidigt varje morgon och kräver sin träning och en älskad gris som vill ha uppmärksamhet + ett eget liv blir det lätt lite överväldigande.
Jag har alltid tjatat på min lilla mamma att hon ska ta tag i Kellys träning. Men när hon kommer hem så spelar det ingen roll vad hon har för ursäkter, då ska det tränas! Jag har redan börjat med ett litet veckoschem för passivitetsträning mm och nu tänker jag se till att det följs, annars vägrar jag vara hundvakt!


-

Framför oss på gångbanan dyker det upp en lös, svart, labbehane med matte i släptåg. Jag samlar ihop flickorna, kallar in Muhze och stannar upp för att ge henne en chans att koppla sin hund. Hunden har nu fått syn på oss, blivit stel, rest ragg och börjar gå rakt mot oss. Matte gör inte en ansatts till att kalla in eller koppla sin hund.

Jag: Kan du ta din hund eller?
Hon: Vaddå, får dom inte hälsa?
Jag: Nej!

Hon gör ett försök att kalla in sin hund som inte rör en min utan stelbent med svansen rakt upp är på väg mot oss. Vad gör man? Där står jag med två kopplade löptikar och en blyg valp bakom benen. Vi har mött samma ekipage en månad tidigare och samma sak hände då. Varför lär sej folk aldrig?

Hanen rusar fram till Muhze som tillslut blir så rädd att han tjuter och rusar iväg. Inte ens då gör människan ett ordentligt försök att ta sin hund. När hon tillslut samlat ihop honom och jag har fått tag på Muhze går hon bara.
Hade det varit min hund som hade stuckit och skrämt en valp hade jag bett om ursäkt tusen gånger. Jag hade stannat och kollat att valpen va ok och gett den en chans att komma över sin rädsla. Men det är visst bara jag...

När du möter en annan hund, fråga om det är okej att dom kan hälsa. Får du ett nej är din uppgift att kalla in och koppla din hund, inte att ifrågasätta och argumentera imot. Har du inte en 100%:ig inkallning på din hund så kan du inte ha den lös där det går andra hundar!


-

Som hundägare får man ofta en massa goda råd av "förstå-sej-på:are" som har haft hund i 30 år och vet allt. När man är nybörjare är det inte alltid så lätt att sålla men man ska nog ta det mesta med en nypa sallt. Jag har satt ihop en egen lista med vad man ska göra om man vill förstöra för sin valp. Förhoppningsvis väljer ni att göra tvärt om =)

1) Utgå ifrån att alla hyss din valp gör ingår i hans/hennes plan att överta ledarskapet hemma.

2) Ömka valpen så fort h*n blir rädd eller gör sig illa.

3) Om du hittar en gammal pöl eller hög inne ska du ta med valpen dit och skälla på valpen.

4) Om du inte vill ha en hund som tigger kan du ge mat från bordet ibland.

5) När din valp kommer tillbaks till dig efter att ha rusat fram till en annan hund och lekt en stund, utan din tillåtelse, ska du blir arg på den.


Lycka till med din nya familjemedlem!

Idag har Millie och jag börjat med burträningen. Eftersom hon satt inlåst största delen av sitt första år har jag varit väldigt restriktiv med allt som har med burar att göra. Men ju mer jag läser om burträning ju mer övertygad blir jag om att det skulle vara ett bra verktyg i vår träning och när Millie hjälper till på mina kurser.

Jag går efter Maria Yttermyrs artikel när vi tränar, den hittar du här http://www.myeducation.nu/

"Målsättningen med Bur-leken är en hund som själv väljer att ligga kvar i sin öppna bur i väntan på inbjudan från tränaren att komma ut och jobba, som jobbar med hög intensitet och motivation, och som glatt väljer att återvända till den öppna buren när det är dags för paus."

Vi har sen tidigare shejpat att gå in i buren så det gör grisen mer än gärna. Nu skulle vi värdeladda buren men blandade upp det lite med fas 2, hundens val. Millie är van att sitta och vänta på att få komma ut så det här fattade hon snabbt. Jag använde fri-signal och kunde till och med köra lite omvänt lockande utan att hon fuskade.
Nu följer vi inte "receptet" rakt av utan prövar oss fram, men det ska nog gå ändå. Imorgon är det Muhzes tur.


-

Jag hittade en annons på nätet, blev nyfiken och hade en mailkonversation med ägaren.

"Min lilla tjej är en renrasig XXX och är snart 6 månader gammal. Hennes förälldrar har båda två ett fint psyke och finns hos uppfödaren."

Jag skrev till ägaren:
"Är intresserad av din tik och undrar vilken uppfödare hon kommer ifrån samt vad hon heter i stamtavlan."

Får svaret:
"detta är en privatperson uppfödare och förälldrarna har ingen stamtavla så färför har inte hon heller någon...han som föder upp valparna är seriös och har båda hanen och tiken hemma"

Svarar:
"Men om varken föräldrarna eller din hund har stamtavla så är det ju ingen renrasig hund du har. Då är jag inte intresserad, tack för ditt svar."

Men tydligen behövs det ingen stamtavla för att en hund ska vara renrasig:
"va? hon är renrasig båda hennes förälldrar är XXX och deras förälldrar är XXX hur långt bak ska du behöva gå?
HON är renrasig jag har köpt henne renrasig och allt finns på papper dock ingen stamtavla men ja har sett förälldrar och morförälldrar det räcker för mig men är man kräsen så."


Jag lägger ingen värdering i om en hund är renrasig eller inte men blir väldigt förvånad över att kunskapen hos vissa hundägare är så dålig. Att man tror att det bara behövs en sk. "seriös" privatperson som kallar sej "uppfödare" som påstår att hunden är renrasig för att den ska vara det.
Självklart är en stamtavla inte det viktigaste i världen men det underlättare ju om folk vet vad de har i kopplet.

"Kort sagt, en stamtavla är ett officiellt dokument utfärdat av en kennelklubb. En stamtavla är också en garanti för att ens hund är renrasig och har känd bakgrund och är den enda egentliga garantin som finns."
källa: http://www.pitbull.se/?p=172


-

Jag är verkligen i behov av en liten träff med träningsgruppen, känns som fantasin och inspirationen till hundträning har tagit slut. Och eftersom jag inte kan gå så långt just nu borde fyrbeningarna få motionera de små grå istället. Tur att man har en snäll mamma och ex som kommer och tar ut vovvarna på promenad annars skulle de nog klättra på väggarna vid det här laget.
Försökte mej på shejpingläxan men jag fick inte alls till det. Försökte på två olika sätt men inget kändes speciellt smart och Millie fattade inte alls vad jag ville. Visst ska det få ta tid men det kändes som vi var på heeelt fel spår. Hmm några tips?

Jobbade vidare med klossträning för att få lite snyggare ingångar och Millie har fått ganska bra koll på det. Som kloss anväder vi en telefonkatalog och för att inte ta bort hela direkt rev jag av framsidan och använde den som kloss under några repetioner. När den också försvann fick jag några riktigt fina ingångar men det blev lite förvirrat när jag bytte till framför-mappen. Så vi har lite att pyssla med där.

Muhze fick jobba med att bjuda sitt och ligg, stadga och fri-signalen. Han är så söt när vi tränar och funderar verkligen på det vi gör, vilket leder till att han inte hetsar upp sej och så länge jag sköter mej så gör han rätt. Mitt duktiga lilla troll!




-

Eftersom Muhze måste kunna hänga med överallt har jag lagt lite tid på att släpa runt på honom redan som liten så att han ska vänja sej vid alla sorters miljöer, människor, hundar, fordon, underlag och ljud. Många struntar i att t.ex. lära sin valp att åka kollektivtrafik eftersom de alltid tar bilen. Men den dagen bilen är sönder och man måste ta sej någonstans med hunden så kan det bli lite stökigt, vilket en gammal elev upptäckte när hon skulle ner i tunnelbanan med sin 1-årig rr-hane som aldrig hade varit i stan eller ens sett en tunnelbana. Det är lätt att skratta åt det i efterhand men inte speciellt trevligt för hunden. Vissa tycker att en hund "ska" klara sånt. Men varför inte ge dem en chans att få träna på allt det där som de sen "ska" klara av? Det blir ju så mkt enklare och trevligare då.

Muhze har hittills upplevt:
- att åka tunnelbana, buss, bil och pendeltåg
- träffat människor i olika storlekar, åldrar, med olika hudfärger, som sitter i rullstol eller har rullator/käpp
- mött stavgångare, joggare, barnvagnar och cyklister
- gått på alla tänkbara underlag inklusive gallertrappor
- träffat hundar i alla former, åldrar, storlekar och färger
- varit i stan och på landet (och allt där i mellan)
- hanteringstränat på bord och på golvet

Det vi har kvar är:
- katter och andra smådjur. Vill inte ha en till jaktgalning.

Hmm vad har jag glömt?


-

Muhze fick hänga med på kusinens 25-års kalas. Pumin beskrivs som ofta reserverad men Muhze knatade glatt in själv och hälsade på alla gästerna. Sen fick han syn på en liten svart raggig hund som stirrade på honom och gav den en ordentlig utskällning. Den dumma hunden skällde bara tillbaks så Muhze flydde ut i köket. Efter en stund vågade han sej tillbaks och efter mkt om och men nosade han på sin egen spegelbild. Sen var det inte lika läskigt längre...


-

Millie gillar verkligen att jobba med balansträning på Pigge men min fantasi har börjat tryta. Hon kliver upp på den, sitter och ligger, vinkar och kan snurra åt båda hållen utan allt för stora probs. Läste på Fannys blogg något om att backa upp på balansleksaken och tänkte att det skulle bli vår shejpingutmaning med middagen som belöning.
Efter att ha satt Muhze i säkert förvar i buren med ett smaskigt ben satte vi igång. Backandet sitter ganska bra men så fort Millie stöter i Pigge så börjar hon svänga eller sätter sej. Efter att ha stöttat upp Pigge i med fotöljen bakom och soffan vid sidan så att han inte gled omkring gick det mkt bättre.
Millie sätter sej ju gärna på folks fötter med en höften och nu gjorde hon samma sak med Pigge. Att få henne från det till att backa upp med båda baktassarna var ett äventyr, men plötsligt lossade det =) Det här är slutresultatet:

M behövde hjälp att bygga om garaget i torsdags så Muhze, Millie, C och jag åkte från ett regnigt Sthlm till ett soligt Uppsala för att hjälpa till.
Tänkte att det skulle vara en perfekt chans för trollet att få träffa lite hundar och speciellt valpar eftersom M har några i jour. Muhze är ju verkligen inte säker på andra hundar och ställer sej gärna bakom mina ben och morrar innan han vågar sej fram för att hälsa.

När vi kom dit möttes vi av M:s lilla charmtroll Fonzi, huahuan Paris, bc-valpen Giorgio och C:s Lucky. Släpte ner Muhze för lite meet and greet men han tyckte att det var för mkt, morrade och ville mest komma undan. Jag har fått lära mej att man i sånna situationer inte ska bry sej allt för mkt om sin egen vovve, men gärna stötta den genom att sätta sej på huk och försiktigt mota bort de vovvar som är allt för påstridiga i sin hälsning. Det här har funkat bra med Muhze tidigare och brukar ge honom det andrum han behöver för att våga vara med.
Men jag fick mej en liten avhyvling av M som tyckte att jag bara förstärkte hans rädsla på det här sättet. Hon tyckte att jag instället skulle totalignorera och bara peppa när han var inte morrade. Problemet är att om jag låter honom lösa det helt själv så slutar det med att han tjuter och försöker fly, vilkte resulterar i att den andra hunden gärna jagar honom. Och DET lär han sej inget bra av.

Efter att ha diskuterat det hela med J och I håller jag nog fast vid min metod. Så länge jag inte klappar om eller ömkar Muhze så ser jag inte att jag förstärker hans rädsla utan stöttar honom bara genom en lite läskig situation. Så fort han har slappnat av så ställer jag mej upp och låter dem sköta det hela själva. Kan inte se att det skulle funka på något annat sätt...

Resten av dagen gick i alla fall bra och Muhze sprang med den andra när de lekte, vilade med Giorgio och försökte sno Paris boll. Det blir nog en trygg hund av honom bara han får lite mer träning.


-