“nästa gång kan det vara min hund som blivit skrämd och sprungit bort”
Skriver Tina i sin blogg efter att hon hade tagit tisdagen ledigt för att hjälpa till att leta efter Carinas Milton som hade stuckit efter vilt på måndagen kl 15. Lucky hade också sprungit med men kom hem vid 3-tiden på natten efter att Carina hade letat hela dagen och vi varit ute mellan 23-00 och ropat i skogskanten.
När jag fick höra att de var på rymmen satte jag mej ned och ringde runt till några instruktörer som bor i krokarna, personer som utbildar id-spårhundar osv. Och jag blev minst sagt förvånad över att de flesta inte var redo att lyfta ett finger för att komma och hjälpa till!
Tänk om det är er hund nästa gång, och ingen vill hjälpa er.
-
Jag är så jäkla teknisk!
På staffe-forumet var veckans utmaning att lära hunden öppna en låda. Millie vill ju gärna göra saker ordentligt, så hon stängde den också. Egentligen är det inte det som jag är mest stolt över, för det tog bara 10 min att lära henne, utan att jag har lyckats föra över en film från mobilen till datorn och sen laddat upp den. Känner mej som Einstein!
http://s439.photobucket.com/albums/qq118/Jojo-Millie/?action=view¤t=Video004.flv
-
Ang vår nya "stjärna"
Så har Maria skrivit ett väldigt bra inlägg och även bifogat en informativ film i sin blogg:
http://cowgirlup.bloggagratis.se/2008/11/03/1078939-ny-hundhjalte-i-etern/
-
Targetöverföring
Eftersom jag tänkte pilla lite med kroppskontrollövningar med Millie körde vi targetöverföring från post-it till tass. Började med hennes vänstra tass och tog bort lappen efter tre nosduttar. Vipps visste hon precis vad som skulle göras och duttade med nosen på sin tass när hon stog, satt och låg! Vi tog en paus, lekte lite och så gick jag för att fixa lite mer godis.
Sen började vi med högertassen, men då tog det stop. Det var precis som om alla hjärnceller hade trillat ut och att kråkan aaaaldreig hade grjort något liknande i hela sitt liv. Vi började om dagen efter och började då med den högra tassen, men ändå fick vi inte ordning på det. Underligt!
Jag kan köpa konceptet med att vissa hundar är höger- eller vänstertassade. precis som vi. Men här använde hon ju inte sin tass utan sitt huvud/nacke.
Ska visa Anna och Tina nästa gång vi tränar så får vi se vad de säger!
-
Hur mkt ska de klara själva?
Tänk att du har en valp, vi kan kalla den Fido, som från dag 1 tydligt visar att han är rädd/reserverad när det gäller andra hundar. I början låter du honom sköta det själv när du fixar play-dates med trygga, stabila hundar som du vet är snälla med andra hundar. Men Fido blir inte bättre. Efter att han har blivit påsprungen av två-tre lösa hundar, blivit rädd och flytt skrikandes från platsen inser du att något måste göras och åker till en bekant som har flera trevliga hundar på sin gård. Väl där kommer alla hundar fram och undersöker valpen närgånget som till slut tycker att det blir för mkt, stoppar svansen mellan benen och börjar morra samt visa tänderna för att de andra hundarna ska ge honom lite utrymme.
Så du sätter dej på huk och ger valpen ett "pass" mellan dina ben där du kan putta bort de allt för närgångna hundarna och ge honom en liten paus. När han kommit i kapp ställer du dej upp och låter hundarna sköta sitt igen.
Rätt eller fel?
När Fido har blivit lite äldre och ännu inte kommit över sin blyghet för andra hundar ska du på en träff hemma hos en bekant. Du vet sen innan att det kommer vara två-tre hundar i lägenheten, men de är alla stabila, lugna och spårksäkra. När du öppnar dörren kommer det ut sex hundar som alla går fram till Fido och ska hälsa. Fido som står i en trång trapp, kopplad blir jätte rädd, börjar darra och sätter svansen mellan benen. Du föser milt bort de andra hundarna så att ni får en chans att komma in och sen får Fido sitta i samma fotölj som du tills han har slutat darra och samlat ihop sej och kan gå ner. De andra hundarna kommer fram en och en och hälsar och allt flyter på. När Fido tycker att det blir lite mkt hoppar han upp bakom dej i fotöljen och tar en paus. Men kliver ner när du ber honom och fortsätter att försiktigt bekanta sej med några av hundarna.
Rätt eller fel?
-
En hund är en hund, är en hund, är en hund....
Hittade den här texten och ändrade lite för att den skulle passa vad jag tycker:
Det är ingen bebis som behöver blöjor.
Det är ingen katt som kan gå på låda.
Det är ingen docka som ska kläs ut i söta kläder.
Det är inget barn som behöver skor.
Det är ingen handväska som ska bäras omkring på stan.
Det är ingen leksak till barnen.
Det är ingen nalle eller prydnadssak som sitter stilla i ett hörn.
Det är ingen statussymbol.
En hund är en hund helt enkelt! Den är framavlad för vissa ändamål men inget utav ovan nämnda!
En hund behöver inte 20 halsband/koppel, 5 olika matskålar att välja mellan eller den dyraste biabädden i butiken. Den behöver inte heller de de senaste leksakerna eller kläderna bara för att kompisens hund har det.
Men vad den behöver är dig! Det den behöver är att du vet vad du har för hund, vilka behov den har och vilka krav som kommer ställas på dej som ägare. Den behöver att du tar ansvar för er relation och din hunds liv. Kom ihåg att det är du som har skaffat dig den fyrbenta vännen, den har inte haft något att säga till om, det är din uppgift att tillgodose alla behov hunden har eller kommer att få.
Tänk även på att du är allt hunden har, men hur mycket har inte du?
-
Det är ingen bebis som behöver blöjor.
Det är ingen katt som kan gå på låda.
Det är ingen docka som ska kläs ut i söta kläder.
Det är inget barn som behöver skor.
Det är ingen handväska som ska bäras omkring på stan.
Det är ingen leksak till barnen.
Det är ingen nalle eller prydnadssak som sitter stilla i ett hörn.
Det är ingen statussymbol.
En hund är en hund helt enkelt! Den är framavlad för vissa ändamål men inget utav ovan nämnda!
En hund behöver inte 20 halsband/koppel, 5 olika matskålar att välja mellan eller den dyraste biabädden i butiken. Den behöver inte heller de de senaste leksakerna eller kläderna bara för att kompisens hund har det.
Men vad den behöver är dig! Det den behöver är att du vet vad du har för hund, vilka behov den har och vilka krav som kommer ställas på dej som ägare. Den behöver att du tar ansvar för er relation och din hunds liv. Kom ihåg att det är du som har skaffat dig den fyrbenta vännen, den har inte haft något att säga till om, det är din uppgift att tillgodose alla behov hunden har eller kommer att få.
Tänk även på att du är allt hunden har, men hur mycket har inte du?
-
Vad gör man?
Millie älskar sin balanskudde "Pigge". När Muhze var yngre var jag tvungen att sätta honom i buren när Millir tränade med Pigge för annars kom han rusandes, kastade sej upp på Pigge eller bet tag i hans nos och försökte släpa med sej honom.
Idag fick Millie ett pass på Pigge och det var lika roligt som vanligt. Sen var det Muhzes tur. Han gjorde allt i sin makt för att slippa nudda Pigge och hoppade tom undan när jag tog fram den. Jag försökte shejpa upp honom på Pigge men efter en stund av låååga kriterier, hög belöningsfrekvens och belöningsplacering utan framsteg gick jag över till att försöka locka upp honom. Ett tag blev han lite exalterad över godiset och satt upp en tass vilket gjorde att Pigge vickade lite vilket i sin tur ledde till att Muhze flydde ut i köket och gömde sej...
Vad gör man?
-
Klickertänket gör världen till en bättre plats
Klickertänket har till viss del räddat mitt förhållande till min stora kärlek här i livet, L. Vi har hängt ihop i fem år men inte haft det så bra det senaste året. Vardagssaker och tjat har lett till en massa onödigt tjafs som bara äter av kääärleken.
Men eftersom att positiv förstärkning funkar så bra på hundarna har jag nu börjat tillämpa det på karln här hemma också. Numera tjatar jag aldrig på honom, utan skiter i tråkiga beteende som att inte diska, lämna strumporna bredvid tvättkorgen och alltid lyssna på hög musik när jag försöker plugga/titta på tv. Istället uppmärksammar jag allt bra som han faktiskt gör istället! Igår diskade pojkspolingen all disk efter middagen och gick ut med hundarna (som är mina och som han inte vill dela något ansvar för) helt utan tjat eller bråk!
Nu har vi mer tid att tycka om varandra, bråkar mindre, tjatar aldrig och han har börjat med positiv förstärkning på sina arbetskamrater utan att vara helt medveten om att det är det han gör. Underbart!
Så kom med i sekten, klickerträning gör världen bättre!
.
Nu börjar det
Muhze har börjat samla på sej en del rädslor och klarar plötsligt inte saker som tidigare har funkat bra. Jag har hela tiden funderat på när jag kommer måsta lämna honom hemma från vardagssaker som han är för rädd för att hänga med på. Igår var första gången.
L och jag skulle åka hem till honom och hämta hans arbetskläder, vilket innebär tvärbana och tunnelbana. Eftersom det är bland det värsta Muhze vet just nu skulle han hänga hos grannen. Grannen som han har träffat sen han var liten, som han har varit hos hur många ggr som helst och vars hund är en av hans bästa kompisar. Men när vi kommer dit vägrar han först gå in i lägenheten och när jag till slut tar honom under armen och går in försöker han rymma även fast Millie och Acke blir bjudna på godis. När vi sen har gått sätter han sej under köksbordet och kommer bara fram för att kolla läget när grannen lagar mat.
Vad ska man göra med det lilla kräket?
-
Nyopererad
Eftersom matte är handikappad måste hundarna motioneras och aktiveras av andra. Då är man väldigt tacksam för världes bästa granne!
Millie har fått prao:a som shampoogirl på Emmas salong idag. Hon klarade sej galant och de diskutetar nu ett mer fast arrangemang vilket Emma och Millie firade med en lunchpromis i solskenet. På vägen hem ska de ta en sväng förbi södermalm och jag kommer nog få hem en minst sagt trött och nöjd liten gris till middagen.
Muhze har fått hjälpa till att värma sängen, käkat middag ute på gräsmatten och kutat som en idiot efter sin "boll-på-snöre". Vi har även kört lite stimuluskontroll på sitt vilket funkar så där, tränat på loss och myyyst. Just nu övar han på att sova på mattan.
-
Glad svans
Millie var lite vild och galen under kvällen. Stackarn har det inte lätt med regn, en tankspridd matte och spring i benen. Så vi körde lite shejping på mattan.
Det enda man kan märka av Millies första år i livet är att hon är fullkomligt livrädd för att ligga på rygg. Förr räckte det med att jag närmande henne när hon låg på sida för att hon skulle fara upp och se ut som om jag hade slagit henne. Men med lite tålamod har allt blivit bättre.
Slutprodukten ska vara att jag kan sätta mej på golvet med brett mellan benen och få Millie att komma och lägga sej på rygg mellan mina knän. Vi började lite smått idag med att komma och lägga sej spontat på rätt ställe och sen började vi fila på att få min lilla gris att luta sej en aaaaning åt sidan. Men oj va svårt det kan vara när det är mycket roligare att backa, lägga sej som en groda, snurra eller helt enkelt viffta på svansen som en galning och stirra ut matte.
Till slut lossnade det och hon la sej först på höften för att sen luta hela kroppen. Vi slutade när det gick som bäst, men imorgon blir det torrfoder till frukost så att träningen kan fortsätta.
-
Försvunnen hund i Sthlm
Aika försvann idag (9/9) kl 18:45 i närheten av Postterminalen i Tomteboda, Solna, på gränsen till Stockholm. Aika var på promenade när två lösa schäfrar kom springandes. Aika lyckades slita sig lös ur halsbandet och flydde i riktning mot Essingeleden/stan med hundarna efter sig. Schäfrarna kom tillbaks efter en stund men Aika har inte synts till sedan dess.
Har ni sett/hört något? Vänligen kontakta:
Sigrid på 08-345448 / 070-9642403
alt Björn 070-3249517
-
Onsdagsträning
Vad gör man utan snälla träningskompisar? I onsdags träffade vi Anna och Kvatro för att träna och göda myggorna lite.
Millie:
- var lika duktig som vanligt, men kan pga sin förvirrade matte inte frysa på target
- har fint flyt
Muhze:
- fick pyssla liiite med apporten och avslutade med ett spontant gripande
- blev shejpad att gå till Anna, avslutade med att kasta sej över henne och tigga kel
Jag:
- fick lite skäll för att jag inte är så "klickersk" (med all rätt!)
- höll på att börja gråta när Muhze lekte med Anna
- fick vara godisskålsvakt
Kvatro och hans matte har gjort sånna framsteg att jag nästan blev lite avundsjuk och inser att vi måste lägga på ett kol!
-
Fick inbjudan till ett helgseminarium
Det går ju trender i hundvärlden och det här verkar vara den nyaste. Visserligen har Jan Fennell varit verksam under ett bra tag men nu har hon plötsligt fått en fanclub i svedala. Jag är dock inte speciellt imponerad av hennes metoder och ideer.
Jag har läst hennes första bok och irriterar mig på hennes vetenskapliga teorier om ledarskap hos hund, som det inte finns någon grund för, men inser att hennes metoder i grunden inte nya. Det hon gjort är att använda sig av gamla metoder men ge en annan förklaring på varför det fungerar.
Som t.ex. hennes metod att ignorera hund som hälsar ivrigt. Jan menar att ett sådant beteende visar att hunden anser att den är ledare, men genom att ignorera den vid återföreningar så visar man att det är ägaren som är ledaren.
Att ignorera en hoppig och överlycklig hund fungerar självklart men inte pga hennes ledarskapsteori utan för att hunden lär sig att den inte tjänar något på att hälsa så översvallande. Utan att den får vad den vill ha (uppmärksamhet) genom att ha alla tassar på golvet.
Enligt henne ignorerar ledaren sina undersåtar vid återföreningar, men när hunden hälsar för ivrigt på ägaren vid återföreningar, så är det för att den anser sig vara ledaren och har varit orolig för flockmedlemmen som varit ute på egen hand? Men varför ignorerar då inte hunden ägaren i detta fall?
Hon beskriver hennes studier av hennes egen hundflock, och de slutsatser hon drar från dom generaliserar hon på alla hundar.
Jag har haft två hundar i familjen i flera år nu, men aldrig sett att mina hundar nonchalera varandra vid hälsning. Enligt Fennel har ledarhunden egna platser i hemmet som de övriga undviker att gå för nära. Mina nuvarande hundar ligger nära varandra och Millie har inga fredade platser som Muhze och Kelly undviker. Men det är ju bara mina vovvar...
När hunden drar i kopplet, ska man gå hem, för det ska inte löna sig att dra i kopplet. Men om nu hunden drar i kopplet på hemvägen då? Och dravlet om att hela familjen ska in i köket och knapra i sig kex innan hunden får sin mat är så idiotiskt att jag inte ens tänker kommentera det...
Hennes metoder bygger på att ignorera oönskade beteenden. Men det fungerar inte på beteenden som är självbelönande som t.ex. jakt. Det spelar ingen roll om man ignorerar hunden när den jagar eftersom beteendet att lyckas sticka iväg och jaga är så lönsamt. Det vet vi alla som har en jaktgalning i soffan.
Jan tycker man ska ignorera hunden i tid och tid vilket i sämsta fall kan göra att hunden till slut inte vill ta kontakt med sin ägare. Hundträning idag går, förhoppningsvis, ut på att man uppmuntrar spontan kontakt hos hunden. För utan kontakt går det knappast att träna effektivt.
-
Att känna sin hunds begränsningar
Jag var på Garuhundensdag igår. Eftersom Muhze inte gillar varken människor elller främmande hundar så slapp han hänga med utan fick stanna hemma med Millie och en snäll människa som sällskap. Visst hade det varit kul att ta med honom och visa upp mitt lilla troll, men man ska inte plåga djuren.
Det är något som flera av dem som kom till träffen borde tänkt på! Jag såg fleeera hundar som skulle haft det väldigt mycket bättre hemma än på en stimmig träff med en massa främmande människor, lukter, ljud och hundar i massor. Men ibland undrar jag om människor är helt omedvetna om vad deras hund klarar eller om de bara skiter i det efter som hundar "ska" klara allt i dagens samhälle.
Det var hundar som mjällade massor, skällde non-stop, stressflåsade, hade svansen hårt tryckt in mellan benen, skyggade med öronen bakåt och lååååg kropp eller de som bara stängde av och stod och skakade. Varför varför varför vill man utsätta sin ögonsten för något sånt?
Miljöträning i all ära, men lägg det då på en nivå som hunden klarar av. Och om man märker att man kanske har gapat efter lite för mycket, vänd och åk hem!
Självklart tyckte majoriteten av hundarna på träffen att det var asballt att vara där och njöt i fulla drag. Och det var jätte trevligt att träffa alla och se hur gamla bekanta har vuxit upp. Men det lilla procenten som inte trivdes är de jag kommer ihåg när jag tänker tillbaks. Tråkigt!
-
Kvällsträning
Det var en så vacker kväll att vi tog en sen sväng på fältet för att träna upp middagen. Började med att gå en sväng, men jakthunden Millie gick bara och vindade efter harar...
Undrar om fenomenet "sommarkatter" har slagit igenom i Årsta i år. Oavsett när vi går ut och var vi promenerar så stöter vi på minst en katt och på fältet verkar det finnas en hel liten koloni.
Vovvarna fick börja med att rejsa av sej ordentligt och det verkade som det behövdes. För det var ett tag sen de kutade som sånna små galningar. Sen blev det lite godissök och superenkla kontaktövningar för att få alla tassarna på marken igen.
Millie började med ligg i framförmappen och fick fint flyt direkt. Efter lekpausen prövade hon att backa men jag felade henne och fick direkt ett snyggt ligg. Sen bytte vi till ingångar och det gick galant. Men sen började Muhze skälla som en galning. Jag väntade ut honom i vad som kändes som hundra år och när han ääääntligen tystnade fick han vara med och träna. Men då fungerande ingenting. Trist!
När jag vände mej om för att kolla vad Millie fnös om satt hon i ett moln av myggor så vi avslutade och gick hem istället. På vardagsrumsmattan shejpade jag först Muhze att sticka in huvudet i sitt halsband men det gick väl sådär. Sen var det kryp med Millie och hon var laddad som bara den. Tyvärr löser hon krypet med att jobba med frambenen och lägga sej groda med de bakre. Men vi kämpar vidare!
Muhze var helknäpp idag och ville plötsligt inte ens va med på Canis-utmaning (att gå en åtta runt mina ben). Jag kör enbart med positivförstärkning med honom, men vad gör man om vovven plötsligt inte vågar komma fram för att man står lite frammåtlutad utan att ens titta på honom? Han är så signalkänslig att jag börjar ruttna lite på att vara vallhundsägare. Förhoppningsvis går det att bota med träning och mognad, men just nu känns det inte så kul.
-
Titta!
Mannen på cykel: "Det är en pudel och en pittbull!"
Jag: "Nej, det är en Pumi och en Staffe för f*n!"
-
Träääning
Mitt liv har kommit i vägen för hundträning sedan vi kom hem från landet. Nu har jag även åkt på en jääävla förkylning som gav med sej men nu har kommit tillbaks med nya kraft vilket ledde till att jag missade 3:dje träffen på klickertränarkursen =(
Idag plockade jag fram Pigge för att Millie skulle få busa lite. Å jäklar va laddad och blev! Hon värmde upp lite och sen kastade hon sej över Pigge och jobbade HÅRT för sitt godis. Vi var tvugna att ta pauser för att jag skrattade så mycket! Tänk att det bara behövs några minuter med Millie för att man ska glömma allt det tråkiga och hur ens hjärta värker. Hon är så underbar min lilla tös!
Så vi gav oss ut på fältet och trängdes med alla galna rugby-människor för att träna upp middagen. Millie jobbade igenom framförmappen och vi fick direkt flyt på fot, ligg och stå. Muhze var duktig och tog det lugnt när Millie jobbade men så fort vi börjar leka så går han upp i varv.
Muhze fick dutta i handen och bjuda på sitt. Men han var ganska störd av rugbyträningen där de vrålade och blåste i visselpipor så jag ställde inte för stora krav. Han lekte dock som en liten galning med bollen på snöre och kommer direkt tillbaks jag kastar den.
På vägen hem blev vi anfallna av en katt. All Millies antijaktträning är som bortblåst eftersom hela Årstas kattpopulation verkar ha gått samman och bestämmt att de ska kasta sej över oss alla chanser de får.
-
Städnojja
De som känner mej vet att jag inte är den mest ordningsamma människan, det råder ett ordnat kaos i min lägenhet och i mitt liv. Men eftersom jag har en envis förkylning som inte vill ge sej har det blivit en hel del eftermiddagstv på sista tiden och har man bara 1:an, 2:an och 4:an är utbudet minst sagt begränsat.
Jag har med skräckblandad förtjusning följt ett städprogram där de går hem till människor, som är väldigt mkt sämre på att städa, filmar deras äckel, tar bakterierprover och städar upp skiten. Efter att ha sett vad som gror i deras kylskåp, badrum och sängar har jag nu blivit städgalen! Numera dammsugs det var tredje dag och alla golv torkas minst en gång i veckan. Jag har städat ugn, spis, kylskåp, spisfläkt, badrum, köksskåp och garderober med en sån noggrannhet att jag förvånar mej själv. Och varje dag är det ett nytt städprojekt på gång; dagens är soffan och alla hundfiltar. Här om dagen höll jag tom ett litet föredrag för mamma om vad som kan växa i hålet där vattnet ska rinna ur kylskåpet. Börjar känna mej som en liten pensionär!
Det tråkiga är väl att när man är klar med allt finns det inte jätte mycket tid att njuta av det för då måste man börja om från början igen...
-
-
Nu får det vara nog!
Efter en turbulent första tid hemma började jag faktiskt riktigt känna mej nöjd att vara här i min lilla lägenhet igen efter en månad på landet. Men så kom den j*vla fönstertittare tillbaks och förstörde min kväll! Att man inte kan få vara ifred i sitt eget hem utan att en sjuk människa stryker utanför fönstret, skrämmer mej och gör att jag tvekar att gå sista promenaden med hundarna är helt absurt. Att sen polisen inte svarar, inte kommer tillräckligt snabbt och att om fönstertittaren inte "gör något" förutom att titta så leder det högst till dagsböter gör ju inte saken bättre. Min hyresvärd vägrar hjälpa till och skulle jag gå ut och slå karln i huvudet så kan han anmäla mej för misshandel...
Planen är att skaffa en lampa med som tänds när någon rör sej utanför fönstret. Tyvärr är jag ganska fattig och kan ingenting om sånt och tänkte därför kolla om det är någon av er som läser min lilla blogg som har någon bra kontakt! Hör gärna av er med tips =)
-
