Lika barn...
Millie, och staffar överlag, kallas ofta för grisar. Men nu har jag jämfört bilderna noooga och hittar inga direkta likheter. Vad tycker ni?
♥
Måndagsgruppen vecka 14.
Det va en laddad liten grupp som träffades för att träna. På menyn i måndags stod bla att avsluta utmaningen "backa in" som de har kämpat med i två veckor, snygga ståenden och tandvisning inför sommarens skönhetstävlingar, lära vovven att trä i huvudet i halsbandet själv och att backa i fotpos.
Jag va inte på topp men det va gruppen och alla jobbade på väldigt bra. Under slut-stafetten försökte jag ta lite foton med min mobil, men trots de fina motiven blev inte reslutatet så bra. Bara det att publicera dem här har krävt otaliga samtal till min privata datasupport (läs: bästa kompis), uppdateringar och nedladdningar av nya program. Här kommer några små godbitar iaf.
Vita Kelly (med Millie i bakgrunden)
Svarta Kelly (det finns en röd Kelly också).
Isso, gruppens nykomling.
Bubba in action.
Söte, men tyvärr något suddige Zion!
Vår duktige lille tricolor Kasper!
Jag lyckades tyvärr inte fånga Donna och Chiefa på kort, men jag ska göra ett försök så fort jag får tillfälle!
-
Plågad?
Av hennes uppsyn att döma skulle man kunna tro att jag plågade henne, inte tränade tricks...
-
Uppdatering!
Uppdatering av Kastreringsprojektet:
Svenska Djurskyddsföreningen har meddelat att de kommer att stå för hela kostnaden för kastrering, oavsett vem som söker, förutsatt att hund och hundägare är hemmahörande i Stockholms Län samt att hunden är en blandras av sk. kamphundstyp.
Tidigare information om att en uppdelning kommer ske i två grupper; kostnadsfritt respektive reducerat pris, gäller därmed inte längre.
Anmälan till Kastreringsprojketet sker genom att ni skickar era kontaktuppgifter till [email protected], därigenom förmedlas kontakten med ett djursjukhus (Bagarmossens Djursjukhus eller Albano Djursjukhus).
De första tiderna kommer att finnas i April 2011. De första kastreringerna kommer att ske på Bagarmossens Djursjukhus i södra Stockholm.
Arbete pågår med att ta fram informationsmaterial samt en hemsida.
-
Kastreringsprojektet Stockholm
Vad är kastreringsprojektet?
Kastreringsprojektet Stockholm är ett projekt som beviljats och finansierats av Svenska Djurskyddsföreningen. Kastreringsprojektet kommer att erbjuda gratis kastrering av hanar och tikar av sk. kamphundstyp.
Varför?
Syftet med Kastreringsprojektet är att begänsa oseriös avel och sprindning av blandrashundar av kamphundstyp.
-Genom att minska den oseriösa aveln, och därmed minska tillgången av den här hundtypen (för famförallt oseriösa och okunniga hundägare) kan man minska tendensen att hundar av denna typ bli vandringspokaler utan något högre värde.
Kastreringsprojektet vill öka värdet för den här hundtypen, öka deras levnadsstandard men även komma åt ett problem som i annat fall kan komma att åtgärdas med ex. rasförbud.
Vad menas med hundar av kamphundstyp?
I Kastreringsprojektet syftar begreppet på (företrädesvis blandras-)hundar av någon eller flera av raserna American Staffordshireterrier, American Pitbull terrier, Staffordshire bullterrier, Bullterrier, Cane corso, Mastiff, Presa canario och liknande raser.
Aveln:
Information från domstolar, polis och länsstyrelse ger en bild av en avel/uppfödningen som sker under sorgliga och bristfälliga förhållanden så som i garderober utan ljus och vetilation eller i avgränsade delar av badrum. Valparna skiljs ofta tidigt från sin moder (det finns en idé om att hundarna blir särskilt tillgvina om de skiljs från modern tidigt) och säljs i vissa fall så tidigt som vid 4 veckors ålder. De som bedriver den här typen av avel saknar grundläggande kunskaper kring hundhållning och uppfödning och de säljer dessvärre ofta vidare valparna till andra personer som också gör det. Avseende parningen saknas även där grunläggande kunskaper, man avlar på storlek och utseende men ser sällan till hundarnas egenskaper. Eftersom kunskap om sjukdomar och dess ärftlighet ofta skanas avlar man även på sjuka djur (ex. generell demodex). Man avlar utan eftertanke, och uppgörelsen om parning kan ske på trottoaren någonstans i en förort när man träffar någon som har en likadan hund.
Mer:
Begränsning:
Kastreringsprojektet är i dess nuvarande form geografiskt beränsat till uppptagningsområde Stockholms län.
Samarbetspartners:
Bagarmossens djursjukhus, Albano djursjukhus, Hundstallet.
Hundstallet berättar:
"Det är betydligt svårare för Hundstallet att omplacera en hund av kamphundstyp än en hund av annan typ, Hundstallet upplever att "den marknaden är mättad".
Hundstallet säger nej minst en gång per dag till människor som hör av sig till dem och önskar hjälp med att omplacera sin hund av kamphundstyp (vilket dessutom innebär en kostnad för hundägaren om 1500kr). Många av de som ringer till Hundstallet och önskar hjälp med omplacering har i sin tur köpt hunden på annons (ex. blocket) och då köpt en hund som beskrivits som "problemfri" men som sedan visat sig vara något annat. Säljaren har då inte längre gått att nå.
Hundstallet delar inställningen att värdet för denna hundtyp måste öka. Hundstallet vill kunna fortsätta ge hundar av denna typ en chans till ett nytt hem men det förutsätter att antalet av dem inte fortsätter att eskalera i den takt de gör nu -de bra hemmen räcker inte till."
-
Måndagsgruppen vecka 13!
Vi har numera tre Kelly i gruppen; en vit, en röd och en liiiten svart. Om alla kommer nästa vecka ska jag försöka knäppa kort på dem. De är söta som socker alla tre men väldigt olika.
I måndags la vi en del krut på kontakt och hundmöten. Vi hade två nybörjare i gruppen men det är kunskaper som även "gamlingarna" behöver fila lite på.
Hatti har gjort enorma framsteg sen förra veckan! I slutet av träningen satt hon tom i gruppen utan att bry sej speciellt om de andra hundarna medan matte lyssnade på mitt babbel. Grymt! Lill-Kelly drog på sej sin rosa polo och travade sej igenom alla utmaningar. Hon gjorde det dock väldigt svårt för mej att koncentrera mej, valptarmen vände nämligen nästan ut och in på sej!
Vita Kelly var väldigt koncetrerad och jobbade på bra, hon var också den enda som klarade av utmaningen direkt i slutet av stafetten! Jag har märkt att flera av vovvarna har börjat slarva med var de har tassarna när de hälsar, de är mer i luften än på marken =) Så i slutet av varje slalombana ställde jag en karl som hade som uppgift att prata med glad röst och hälsa på hundarna. Varje hund skulle klara att hälsa i fem sekunder med tassarna i backen innan de fick börja gå tillbaks. Oj oj va vissa fick kämpa!
Zion och Bubba har börjat greppa utmaningen, var och en på sitt speciella sätt. Shandy sjöng en snutt för oss, lekte som en vilde och jobbade riktigt bra. Måndagsgruppen är riktig lyx för mej!
-
Slut som artist...
Efter en dålig natts sömn, en rolig och utmanande dag på jobbet och en undebar måndags kväll med Måndagsgruppen är jag trööött. Hör imorgon.
-
Huset fullt av hundar.
Foto är på lille Viggo som bodde hemma hos mej tills han hittade ett nytt hem. Viggo hade inte kunnat va med i programmet eftersom han hade ett välutvecklat resursförsvar både mot människor och hundar.
Många har åsikter om programmet "Huset full av hundar" och det har jag också så klart.
1) Hundarna som söker nya hem är speciellt utvalda för att klara av att delta i programmet, vilket är bra. Men det ger en ganska skev bild av hur majoriteten av de hundar som omplaceras faktiskt uppför sej och mår. Jag jobbade i flera år med en förening som omplacerar hundar och åkte ofta ut och träffade och utväderade hunden som sökte hem. Ytterst få va problemfria.
2) De slänger ihop sex främmande hundar i ett främmande hus och kollar vad som händer. Hittills verkar det som om det har gått bra, men varför testa? Även det ger en skev bild till människor med begränsad kunskap om hur hundar fungerar.
3) När någon av hundarna bajsar/kissar inne, tuggar på saker alt. gör andra hyss är det ingen som förklarar att det här är helt normalt för en omplaceringshund som hamnar i en ny miljö. Speciellt när de blir lämnade ensam. Rumsrenhet och ensmträning tar tid.
4) I den förening som jag jobbade för lämnade vi inte ut hundar på prov. För mej är det en självklarthet och jag tycker att programmet ger en konstig bild av hur man gör när man letar efter en ny familjemedlem. Hemleverans och Robinson-inspirerad utröstning av hundar är, som tur är, inte standard.
5) De sk. "hundexperterna" som finns på plats har ännu inte stigit fram (vad jag vet). En dök upp i ett debattprogram och har inte en speciellt imponerande meritlista. Är betydelsen av ordet "expert" något man själv får hitta på?
Vad är bra då? Jo att de belyser att man kan ta en omplaceringshund istället för att köpa valp och att det äntligen har kommit ett hundprogam där man inte gör ledaskapsövningar eller slänger skrammelpåsar på hundarna. Men vem vet, det kanske kommer i ett senare program...
-
Läsvärt!
Hundstallet ventilerar:
http://hundstallet.se/index.php/nyheter/bloggen/1001
Sen kan jag tycka att det är lite synd att man skriver "amstaff- raser". Hade kanske varit bättre
att kalla hundarna för vad de är; bull & terrierblandningar.
-
Måndagkväll=Måndagsgruppen!
Först va det 10 träningssugna ekipage som skulle komma på Måndagsgruppen idag, men plötsligt föll fem bort pga sjukdom, lägenhetsvisningar osv. Så en liten, men laddad grupp träffades och tränade hårt.
Adam hade gjort framsteg, eller ska jag skriva "baksteg" med sitt backande. Och de fick flera gånger till ett riktigt bra fotgående med helt rätt attityd (som Eva skulle säga). Jag känner mej väldigt nöjd med att äntligen hitta en vecko-utmaning som faktiskt är en utmaning för K och Zion Men känner jag dem rätt så sätter de säkert det här också efter lite pill... Chiefa va pigg som en pelikan och satte grunderna till sitt halva varv direkt. Lite backa-träning på det så är det klart!
Mopsen Balder blev plötsligt förälskad i Kelly och kunde inte koncentrera sej på nått annat. Kelly vart inte förälskad i någon, men kunde inte koncentrera sej ändå...
Nykomlingen i gruppen, den söta lilla cc-fröken Hatti, skötte sej riktigt bra! Alla följde deras framsteg och va imponerade över hur bra de jobbade.
Balders, mattes mamma var ju med och tittade på idag. Hon va väldigt imponerad av er och era duktiga hundar! Speciellt när alla jobbade med kontaktövningarna och ett ekipage gick slalom imellan. Bra jobbat!
Veckans utmaning ser ut så här: man börjar med att stå nos mot näsa, hunden vänder 180 grader så att den hamnar med rumpan mot föraren. Sen backar hunden in mellan förarens ben. Lätt som en plätt va =)
Vill man sen köra överkurs kan man börja med att hunden backar ut från en och gör samma sak på lite avstånd. Men vi behöver ju inte ta i så vi spricker...
-
Att kasta eller inte kasta...
Jag läste en diskussion på ett forum ang. att kasta pinne till sin hund. En av medlemmarna tyckte att det var en bra aktivitet för hans 7 månaders valp medan andra tog upp skaderisken och stressen.
Det här blev mitt inlägg:
"Ang. stressen, när ett hunddjur tex gör sista rushen för att fälla ett byte vid jakt så har den ett stresspåslag för att klara "sista spurten". Sen äter hunden, tuggar ben, vilar osv. för att komma ner på en normal stressnivå igen.
När en hund rushar efter pinnar, bollar eller efter en hundkompis får den oftast samma stresspåslag för att kunna prestera det lilla extra. Hunden är skapad för att rusha så ibland, inte 20 gånger efter en pinne varje dag.
Ang skaderisken, är ju ganska enkelt att undvika flisor i tandköttet, pinnar i halsen eller som spetsar vovvens gom genom att byta ut pinnen mot en större boll eller hållbar leksak. Precis som man kan försöka undvika att hunden sträcker sej genom att inte låta den rusa som en galning på ett isigt fällt alt. tok-gropig åker eller låta bli att värma upp vovven innan en ansträngande aktivitet.
Som med all ansträngad lek/träning så måste man lägga sej på en okej nivå. Vilken den nivån är för just din hund är, precis som med allt annat, individuellt. Men om man har en valp och vill hitta en rolig aktivitet att göra tillsammans skulle pinnkastning hamna längst ner på min lista. Varför inte kombinera aktivering av de små grå med lagom fysisk aktivitet genom olika sökövningar tex?"
Om frågan är att kasta eller inte kasta, blir mitt svar; kasta inte.
-
Ta det med en klackspark...
En kompis la upp en länk på fb med C. M. Det var en fem minuter lång film med klipp där han klacksparkade hundar (fanns även några som fick vanliga fotbollssparkar). Allt i träningssyfte så klart...
Jag ville så gärna slänga upp länken här, men nu är den borttagen från YouTube. Synd! Sparken brukar han tydligen kalla en "attention claimer". Men som man såg i filmen så träffades de flesta större vovvarna i magen och de mindre på sidan av låret. De flesta hundarna kastade sej undan, vissa gnydde högt och några svarade upp.
Majoriteten blev riktigt rädda efter med låg kroppshållning, öronen strukna bakåt och svansen indragen. I vissa ranghetsares värld betyder det säkert att hunden är "calm and submissiv".
I min värld betyder det att man ska ge f*n i att sparka på hundar!
-
Humor!
=)
1.
"Ordet kamphund kan innefatta mycket, men här håller jag mig till de i Sverige vanligast förkommande hundarna som i grunden avlats för att slåss med sin egen art – pitbull och amstaff. Eventuellt borde även den engelska stafforshire bullteriern räknas in, en exakt gränsdragning är svår."
En exakt gränsdragning för vad en "kamphund" är, är tydligen svår. Men när vi ändå håller på ska vi kanske inte glömma Bullterriern. Och om vi tittar ännu längre tillbaks så hittar vi Bedlington Terrier, Manchester Terrier, Boston Terrier och inte att förglömma den väldigt "rumsrena" rasen Boxer...
Eller varför inte få med de sk "stridshundarna" som bla Douge de Bordeaux, Grand Danois mm.
Sist jag kollade gick Amerikansk Staffordshire terrier, Staffordshire Bullterrier och Bullterrier in under grupp 3 TERRIER hos SKK. Man ska aldrig blunda för hur en ras arv påverkar den, men inte heller kalla saker för det de inte är bara för att väcka uppmärksahet.
-
Men Git för f***n!
Jag har läst Git Jerings böcker om sök och uppletande och tyckt att hon verkar vara en kunnig och påläst hundmänniska. Men efter hennes artikel i tidningen "Brukshunden" måste jag nog omvärdera mina åsikter.
Debatt: Farliga hundar
Om vi fortsätter undvika eller vara rädda för fakta kommer vi ingenstans med problemet!
En kamphund är en kamphund, en vallhund är en vallhund, en jakthund är en jakthund. Ett genetiskt problem blir inte ett ”hundägarproblem” hur gärna man än vill det. Hela grundproblematiken beror, som med så mycket annat, på människans dumhet. Denna gång hos dem som en gång selektivt började avla fram hundar för slagsmål.
Ordet kamphund kan innefatta mycket, men här håller jag mig till de i Sverige vanligast förkommande hundarna som i grunden avlats för att slåss med sin egen art – pitbull och amstaff. Eventuellt borde även den engelska stafforshire bullteriern räknas in, en exakt gränsdragning är svår.
Pitbull är en hund som är framavlad för hundkamp, alltså att slåss med andra hundar utan att ge sig. Tävlingarna går till så att man arrangerar slagsmål mellan två pitbull och satsar pengar på vinnaren. Namnet kommer från den pit = grop där hundslagsmålen hölls. Pitbullen ska ha så kallad gameness, viljan att inte ge upp ska vara starkare än önskan att ge upp inför t ex skador eller trötthet. En hund som besitter stor gameness ger aldrig efter för stora påfrestningar och den dör hellre än att ge vika. Pitbullen får heller inte ha någon som helst aggressivitet mot människor då ägaren ska kunna gå in och bryta matchen utan risk för egna skador eller omriktade beteenden. En ”bra” pitbull ska vara helt inriktade på ”kampen” med den andra hunden. Alltså sannerligen ingen fara för oss människor, bara för våra hundar. Vilket inte är ”bara” utan kan bli helt förödande för andra hundägare som älskar sin hund.
En annan tanke är hur fel debatten ofta förts när pitbull eller amstaff ägare bedyrat hur underbar deras hund är med barnen i familjen. Ja visst, det är jag övertygad om, men det är ju inte det som ÄR problemet.
Amstaffen är en utställningsvariant av pitbullen, många tyckte inte om hundkamperna och ville därför ta avstånd från detta och istället avla på utseende och hundens vänlighet mot människor.
Det stora problemet med detta är att för att avla bort en egenskap helt måste man aktivt inrikta sig på just det, det räcker tyvärr inte med att bara sluta välja individer till avel som ”slåss” bra. Jämför ”Utställningsgolden” eller irländsk setter. Dessa linjer är givetvis inte lika duktiga på sina respektive jaktområden som de linjer som aktivt är avlade på dessa, men nog kan de fortfarande i hög grad apportera eller ställa fågel.
Samma gäller givetvis då också amstaffen. Säkert finns det individer där kampen är mer eller mindre borta men på flertalet finns den kvar.
Argumentet att en ras som inte avlats mot en specifik egenskap på många generationer skulle bli fri från den är helt enkelt inte hållbart.
Har själv med egna ögon varit med om ett mycket tydligt exempel på något liknande. Airedaleterrier har mycket länge avlats helt på utseende från att under världskrigen varit en ofta använd brukshund. För något år sedan var jag deltagare på en kurs i skydd där en airedaleterrier deltog. Hon funkade kanon. Fullbett, stor koncentration och tillräckligt mycket skärpa för att till och med på denna korta tid klara munkorgsarbete. Helt otroligt med tanke på att det inte finns annat än sällskapshundar i hennes stamtavla så långt det går att följa.
Har också varit på föredrag med en polis för ett antal år sedan som jobbade med det så kallade kamphundsproblemet. Han förklarade att egenskapen många gånger ligger slumrande och mycket lätt kan utlösas om något råkar väcka den. T ex att en pitbull eller amstaff leker med en annan hund och kanske plötsligt råkar få ont någonstans, kanske får en tand i ögat av den andra hunden eller sträcker ett ben.
En annan sak som särskiljer många kamphundar är att de inte som t ex en argsint schäfer visar aggressiva signaler innan de går till attack. Angreppen är dessutom oftast helt oprovocerade. Inte så konstigt i sig, de är ju inte arga utan gör bara den uppgift de är avlade för. Har själv varit med om två sådana tysta angrepp rakt på. Vid båda tillfällena var det engelska staff som angrep mina hundar. Har flera nära vänner som varit med om samma sak men då har den angripande hunden varit amstaff eller pitbull. Att kalla detta genetiska avelsproblem för hundägarproblem är för mig helt absurt.
Sedan är det självklart så att om en person helt utan förstånd får en sådan här hund i sin ägo, blir det mycket farligare än om den som äger hunden har en önskan om att ha god kontroll över hunden och förhoppningsvis också inser vad som kan hända.
Några hundar av dessa raser som håller på med weight pulling har simmat på mitt hundcenter. Ägarna var intresserade av att lära sig mer om friksvård och drog ihop ett gäng till en friskvårdskurs. När det var dags för praktiska övningar och de ombads att ta med sina hundar in och sprida ut sig i vår träningshall för att prova stretching, ville ingen av dem ta in hundarna ihop!!! Deras val, inte vårt. Alla dessa personer var ”vanliga” kamphundsägare och helt emot hundkamp. Antar att det var ett bra val av ägarna, men det talar också sitt tydliga språk om problemet.
Ett annat populärt argument är att alla hundar kan bli farliga, så sant och helt klart finns det andra raser där t ex risken för att vi människor ska bli bitna är mycket större. Men faktum kvarstår det finns bara ett fåtal raser vars avel riktats mot att slåss med andra hundar. En i grunden helt vansinnig avelsstrategi.
Vad man i dagsläget bör göra är ett mycket svårlöst problem. Men så länge även de stora hundorganisationerna undviker att se och tala om grundorsakerna kommer inte några konstruktiva lösningar att se dagens ljus.
Rent personligt känner jag såhär. Det finns så otroligt många raser att välja bland, varför vill man ha en hund som i grunden är avlad för att slåss? Jag kan inte förstå det.
Text: Git Jering
http://www.brukshunden.se/?c=nyheter&i=las_artiklen&n=debatt%3A_farliga_hundar
Den här texten innehåller så mycket tokigheter att jag får återkomma med kommentarer när jag har samlat mej lite. Det jag kan börja med är att hon förringar problemet med farliga hundar. Enligt Git är problemet hundar som biter andra hundar och lösningen är att man vågar erkänna att vissa utpekade raser (tänk va många hon glömmer att nämna) är sk. "kamphundar". Att frågan är betydligt större och omfattar hundar som används som vapen mot människor tar hon inte ens upp.
-
Packa en staffe!
Jag har en bekant i hundsvängen som har lärt sin staffe att packa ner sej själv i en väska. Så här ser det ut:
http://www.youtube.com/watch?v=rJZtOc8anug&feature=youtube_gdata
Det är ju så galet gulligt så Millie och jag kunde inte vara sämre!
http://i55.tinypic.com/fonjw6.jpg
Av någon j*vla anledning går det inte att ladda upp foton så ni får klicka på länken...
-
Hundägare är ett konstigt släkte.
Hittade den här listan hos Lovisa (4fota.se) och visste inte om jag skulle skratta eller gråta, just för att det stämmer så bra... Jag utgår ifrån att det mest är hundmänniskor som läser här och jag vet att ni kommer känna igen er.
Hundmänniskor är konstiga. Hundmänniskor som är aktiva med sin hund i någon gren är ännu konstigare. Hjälp mig fylla på listan! Här kommer 10 jag kommit på:
- Du städar inte i bilen. Du röjer i bilen. Städa är ingen idé, men röja ut det översta lager takeaway-förpackningar, gamla köttbullepaket och skaka ur lerkockorna från golvmattorna kan man gott kosta på sig någon gång i halvåret.
- När kompisen köpt ny bil, är det första (och enda) du inspekterar: kombiutrymmet. Ska det sättas in grindar? Eller en bur? Är det bra plats, högt upp att hoppa för hundarna?
- När kompisen blir gravid är det första du frågar, efter ett flyktigt ”Grattis”: ”Vem ska tävla din hund när du är höggravid?”. Tillägg: När barnet är 8 veckor är det per automatik leveransklar. Har lite svårt att säga rätt gällande adopterad/importerad. Kanske inte så uppskattat att få frågan varifrån barnet är importerad..
- Det finns två sorters dagis. Vanliga dagiset, och människodagis.
- Lämnar man hemmet utan hundar, vet alla dina vänner du umgås med att maxtiden du kan vara borta är 4 timmar.
- Man frågar inte om man kan ta med hunden när man besöker vänner. Man tar bara med dem. Ibland kan man inflika, ”Är det okej att jag tar med alla mina?” men det är bara av låtsad artighet.
- Minst en hylla i frysen är vigd åt märgben, avsågade rådjur- och/eller älgben, döda skator, änder eller andra fåglar. Infryst blod kan också hittas på denna hylla.
- Samtliga fickor i alla ytterplagg är bulliga av alla oanvända bajspåsar du har däri. Tillägg: Plus att det är hundgodissmulor i ALLA fickor
- Du kånkar gladeligen hem flera meter stinkande tjursnopp ”För det är ju så bra och hållbara tuggisar”.
- En väckarklocka som ringer 07:30 en lördagmorgon är en ”Väl tilltagen sovmorgon”.
Blev det 10 av 10 rätt ;)
-
Lukas är hemma igen!
Hans husse hittade honom efter ett dygn ute i kylan!
-
Dr House är också en klickertränare!
Bortsprungen hund i Visby, Gotland
Jag behöver lite hjälp från Gotland! Min kompis hund Lucas sprang bort från Rastplats Gotland, nära hamnterminalen i Visby idag måndag 6/12. Han har inget reflexhalsband eller täcke, men ett vanligt Hurtta halsband med id-bricka.
Lucas ser ut som en svart och vit Pointer och är öronmärkt. Han är en väldigt snäll hund på ca. 7 år men är inte intresserad av att gå fram till främlingar, gillar tikar men inte hanar och är kastrerad. Lucas hoppade över staketet i rastgården och satte efter en hare.
Om ni ser honom:
ring matte Jenny 073-066 90 80
husse Nils 0708-22 77 45
STOR hittelön utlovas!
Sprid gärna vidare!
-
