MadAboutDogs

Jag hade iaf väldigt roligt på träffen idag! I dag la vi krutet på följsamhet, hälsa fint, hundmöten och så klart den stora stafetten där alla fick visa hur det hade gått med "mellan"-träningen.

Prins Adam och husse gjorde en stark insats under stafetten! Såg också i ögonvrån att träningen rullade på bra när ni körde fotgående vid sidan av. Lilla Kelly har gjort enorma framsteg, trots en dagen till ära nästan döv matte Bra jobbat L! Lille Zion var klockren och sa inte ett knyst. Ni har så fin kontakt så mina påtryckningar att ni ska börja med Freestyle kommer inte upphöra
Kung Bubba var lika duktig som vanligt och fick till slalom riktigt bra på slutet. Förhoppningsvis gillar han det bättre än "mellan" Mollie-boll har gjort sånna framsteg och det är verkligen en glädje att se henne tillsammans med Carin! Ni får en guldstjärna för er insatts i stafetten!
Shandy var lite frusen på slutet men hälsade så snyggt på mej med nosen i handen och hundmötena gick som en dans. Lilla Donna blir bara sötare och sötare och duktigare och duktigare! Heja er! Chiefa spelar också för det söta laget och det märks att matte tränar med sin lilla tös. Hon hälsade så fint, gav sej på slalom och tog hundmötena med lugn.
Höll på att glömma lille Ettan! Han va duuuktig och matte E gjorde ett väldigt bra jobb med slalomträningen på slutet! Husse måste bara komma ihåg att anmäla sej på forumet nästa gång så det blir enklare för mej med planeringen.

Det var helt underbart att bara stå och titta och lyssna på er när ni tränade hundmöten. Alla gjorde det de skulle, trots en stor grupp och mycket störning runt så skötte sej hundarna galant och det enda jag hörde var "braa", "duktig tjej", klickers och godissmask. Som musik för mina öron



-

Jag har blivit tillfrågad av två uppfödare att att hålla en träningsgrupp för dem och deras träningssugna valpköpare. Dels med gemensam träning som jag lägger upp med olika teman varje gång men också för att människor ska kunna få hjälp med moment som de kanske har fastnat med. Skit kul alltså!

Första träffen lade vi lite tyngd på kontakt och följsamhet. Alla jobbade på superbra och det var så kul att se den fina kontakten de hade med sina vovvar.

Under andra träffan pillade vi vidare med kontakten och så gick vi igenom hur man lär in och använder tass- och nostarget. De flesta i gruppen lyckades få sin vovve att trampa på musmattan och dutta med nosen i handen (utan att slicka samtidigt). Här är en liten sammanfattning hur det gick för alla:

Lilla Kelly vågade sej hela vägen fram till gruppen till slut och gick runt oss utan problem medan de tränade (hon va rädd sist och ville mest sitta i bilen). Zion har gjort jätte framsteg med att inte låta och att varva ner, bra jobbat matte! Han hälsade desutom i handen super bra på slutet! Valpen Donna är söt som socker och duktig som få. Det märks att matte har tränat mycket kontakt. Precis som lille Alte som duttade i handen och tramapde på musmattan utan probs! Vixen jobbade hårt och är så snabb att hon har lärt matte att göra precis som hon vill Och Mollie gjorde sånna fina framsteg och var helt avslappnad på slutet trots alla hundar runt omkring 
Bubba tog det här med träning och alla brudar som sprang omkring med ett stort lugn och klarade alla övningar galant. Jojo var inte bara galet gullig utan stog som en staty och fick tänderna kollade. Den stilige och klickerkloka Alfons (cc) gav mej en kyss som lämnade mej både sandig och dregglig i halva ansiktet
George gjorde ett kort besök och jag hörde inte ett knyst från den lille mannen Shandy var sååå duktig och jobbade lugnt och metodiskt sej igenom alla utmaningar.

Tack för sist! Det är så kul att vara instruktör med så duktiga "elever"!

Nästa gång blir det lite på/av-träning genom lek och så får vi till lite loss-träning på det.



-

Skriver Hans Rosenberg, presstalesman SKK 

http://kennet.skk.se/skk/innehall.aspx?ID=1104&Sprak=sv


Hundar som attackerar människor och andra hundar är ett stort problem och alla krafter behöver läggas på att lösa detta problem. Svenska Kennelklubben har arbetat för detta i åratal, men Mats Odells (kd) uttalande om förbud av så kallade kamphundar känns i dessa tider som populistiskt valfläsk! Han blundar för verkligheten och fiskar efter röster genom ett ogenomtänkt och okunnigt förslag på nya förbud.

Människor i vårt land ska känna sig trygga i mötet med hund! Aggressiva hundar är absolut den sämsta reklamen för hunden och hundägandet, och varje olycka är en olycka för mycket! Hade problemet med bitande hundar lösts med ett rasförbud hade Svenska Kennelklubben som hundägarnas riksorganisation redan för 20 år sedan gått i bräschen för en sådan lag.

Mats Odell (kd) nämner ordet kamphundar – vad är en kamphund? Bland de raser som man nu har förbjudit i Danmark finns flera herderaser, utan någon som helst bakgrund som kamphundar.

Ingen skulle väl komma på tanken att förbjuda den lilla ”skokrämshunden” bostonterrier, numera en uppskattad sällskapshund, som däremot har ett ursprung inom hundhetsning? Eftersom uttrycket kamphund används så osakligt och urskiljningslöst blir det extra svårt att definiera vilken ras eller vilken typ av hund som man vill förbjuda.

Förbjuder man ett visst antal rashundar finns dessutom alltid nya att tillgå. Den som vill ha en farlig hund kan genom selektiv avel och yttre påverkan få de flesta hundar att bli farliga för sin omgivning. Det innebär att listan på raser som kan komma att förbjudas kan bli mycket lång. Många raser som nu är populära hos landets mer än 550 000 hushåll med hund, kan också komma att drabbas.

Öppna dina ögon Mats Odell (kd), och se sanningen i vitögat! Att införa förbud mot vissa raser löser inte grundproblemet – de oseriösa hundägare som håller sig med aggressiva hundar, oavsett ras! De hundägare som saknar både kunskap och ansvar men med målet att hota sin omgivning lär inte stoppas av ett rasförbud.

Detta är ett samhällsproblem, som ofta bottnar i sociala problem, som därför måste prioriteras och hanteras på ett seriöst sätt. Att förenkla problematiken genom att förbjuda enskilda hundraser är både dumt och verkningslöst i det långa loppet!

Både Nederländerna och Italien, som haft lagar som liknar Danmarks, upplöste 2008 respektive 2009 dessa lagar på grund av att de visade sig vara helt ineffektiva.

Svenska Kennelklubben vill istället att polisen får tillräckligt med resurser för att på ett kraftfullt sätt kunna använda sig av den tillsynslag som redan finns (Lagen om tillsyn över hundar och katter 2007:1150).

I Stockholm har man redan startat upp en grupp engagerade poliser med inriktning på djur, främst hundar. Dessa poliser får bredare och djupare kunskaper i hur man hanterar den här typen av ärenden. Genom sin synlighet ger de trygghet och möjlighet att möta hundägarna på plats. De ska snabbt kunna ingripa och använda den tillsynslag som finns i dag. Denna lag hänger inte upp sig på en viss ras utan är utformad för att gälla den specifika hund som är farlig och den hundägare som är en klart olämplig hundägare.

Att en politiker uttalar sig i en fråga som han så uppenbart inte har någon kunskap om är skrämmande. Att en politiker dessutom vill åtgärda de egentliga problemen med en ”plåsterlapp” är helt enkelt oseriöst. Kom gärna med förslag på lösningar, men ett rasförbud är inte en lösning!


Hans Rosenberg Presstalesman/PR Svenska Kennelklubben
E-post [email protected]
Telefon 08-795 30 18
Mobil 0705-83 83 32


Jag älskar Hans! Om det inte vore för att han spelar för det andra laget skulle jag släta av honom så fort tillfälle gavs.

Kunden inte ha sagt det bättre själv:

"Jag följer diskussionerna i media och ser bedrövat på hur lättvinnigt folk hakar på dumma idéer och förslag. Kamphundsdebatten är lika het nu som tidigare inte minst pga. det Danska förbudet mot flera hundraser. Här
snackar vi om att kasta in handduken och missa fokuset på problemet fullkomligt. Det snackas ivrigt och högljut om hundkörkort, trots detta vet väldigt få att de t.ex. har skyldighet att registrera sin hund hos jordbruksverket. Lika svårt verkar det vara att ha koll på hur man bör förvara sin hund. Jag menar inte att alla har problem med detta, men ett stort antal har ingen koll över huvudtaget. Så vems är felet? Är det brukshundsklubbarna? Är det SKK, eller varför inte Blocket där en stor del av alla hundar hittar sin ägare. Naturligtvis inte.

Som hundägare är det du själv och ingen annan som har det totala ansvaret på vad du ska och bör veta om hund. Att köpa ett liv som du sedan ska förvalta förhoppningsvis i 15 år framöver kräver mer än att köpa en tröja. Men många gånger verkar det som att man är mer villig att ta reda på vad textilerna till tyget kommer från än bakgrunden till sin egen hund.

Jag är övertygad om att vi hade sluppit hela debatten om folk bara tog sig lite tid till att läsa på om sin hunds historia. Vad har den för egenskaper, vad har den använts till och hur kan jag tillgodose dessa behov. Och inte minst vilka lagar och regler som gäller för våra sällskapsdjur.

Kanske kommer några fram till att detta med hund är nog inget för mig, andra kanske upptäcker att detta med hund kräver en hel del engagemang och uppoffringar.
Är man sedan villig att ta det fullständiga ansvar det innebär så är saken biff, är man inte det kan man ju göra något annat."

http://www.canisgruppen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=81:hundkoerkort-och-foerbud&catid=35:artiklar&Itemid=18




-

Jag klipper in ett citat från pitbullforum.se skrivet av PB:ism:

"Som jag skrev tidigare, skevheten ligger i att färskt kött till en huvudsaklig carnivore blivit specialmat och att sterila spannmålsbaserade torrfoder med sönderprocesserat köttmjöl från 2:a klassens hantering är norm. Skevheten ligger i att ett djur som följt människan under tusentals år plötsligt blivit omöjligt att ge mat om man inte konsulterar djurbutiken som då tutar i en att hunden kommer genomgå en ond bråd död om den råkar äta vanlig mat. I vår välmening och omsorg föder och göder vi djurfodersproducenter som fattar att djurägare gör vad som helst för sina djur."

Kunde inte sagt det bättre själv!

Bakgrunden till det här inlägget är den här artikeln:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6928255.ab

Har plötsligt fått tillbaks mitt träningssug Men nu skiiiter vi högaktningsfullt i lydnaden och satsar allt på freestyle   Millie ska ju med mej till ön och jobba i fem veckor så det blir perfekt att köra ett litet träningsläger där! Och sen ska vi tävla

Min kompis F har två döttrar; K 2 1/2 år och S 8 mån. K har alltid älskat Millie och de har alltid kommit väldigt bra överens. K fick även en gossehund av oss som hon har med sej till dagis och sover med mitt på dan. S tittar mest storögt på Millie när vi kommer och hälsar på.

För ett tag sen var Millie och jag med och hämtade K på dagis. Vi stannade utanför grinden eftersom alla dagisbarnen och "fröknarna" var ute på gården. Jag såg att två av tjejerna som jobbade där stod och tittade på Millie med ogilladen blickar och tisslade och tasslade. Men sånt händer varje dag när man har en blodtörstig kamphund så jag tänkte inte mer på det.

Någon vecka efter det här var Millie och jag hemma hos F när K kom hem från dagis. Millie går glatt fram för att hälsa var på K gallskriker "neeej hunden biter" blir jätte rädd och springer iväg. Sen tog det tid innan K vågade hälsa på Millie igen. Idag var vi där igen och hälsade på. Så fort Millie kommer nära K säger hon "aj" och när man frågar vad som hände svarar hon "hunden biter".

Eftersom Millie är den enda hunden K träffar har jag svårt att se att det här kommer någon annan stans ifrån än hennes trångsynta j*vla dagisfröknar. Vi har frågat om de pratar om hundar på dagis, och hon svarade "ja" men tösabiten är så lite så hon kan ju inte återberätta nått.

Millie har svamp i alla fyra tassarna så det är Malaseb-tvätt varje dag. Dötrist att sitta och vänta med tvåliga tassar tycker både hon och jag, så idag körde vi platsliggning i badrummet med haken i backen och en massa störning från matte. Två flugor i en smäll



-

Idag kom Milos nya matte och husse och hämtade den lille prinsen. Hemresan har gått bra och Milo visste direkt vilken dörr som var hans. Jag har redan fått en hälsning, och det är nog tur för det känns lite tomt både i soffan och i hjärtat. Men men grisen är tillbaks där hon hör hemma och jag är säker på att Milo kommer få det väldigt bra hos sin nya familj.

Tack M & M för att ni tar er an den här underbara lille hunden!

-

Vid ett möte går två hundar vanligtvis inte rakt emot varandra. Men eftersom majoriteten av hundägare använder koppel (som tur är) tvingas våra hundar att mötas onaturligt nära på smala trottoarer och gångvägar. Som tur 
är finns det ju en uppsjö av andra lugnande signaler som våra fyr-benta fredsmäklare kan använda, men det är nog ingen som är så tydlig som riktning och avstånd. 

Millie är väldigt förtjust i att gå i båge och jag hjälper henne på alla sätt jag kan genom att kasta mej ut i vägen, upp på snödrivor och ut i rännstenen. Vad gör man inte för sin lilla gris!

Milo är duktig på att öka avståndet till det som är läskigt. Det kan vara en man somm sparkar på en garageport eller en fotoprojektor som skickar upp stora bilder på ett skyltfönster precis när den lille prinsen går förbi. När han har reglerat avståndet till ett som passar honom, tar han en paus, analyserar situationen och väljer sen om det var något att hetsa upp sej över. Smart hund med andra ord.  

Om din hund vill gå i en båge när ni möter ett annat ekipage så låt den göra det! Om du har en hund som har svårigheter i möten; använd avståndet och er riktning för att lugna ner situationen. Har du en hund som alltid triggar andra hundar i möten så tänk på hur din hund löser mötena. Går han rakt emot med spänd hållning? Då är det upp till dej att lära din vovve lite hyffs.
När en hund möter en annan hund som är rädd eller osäker så kan hunden gå i en båge för att lugna den andre. Men det dina i kråksången är att du kan använda den här signalen när du närmar dig en främmande hund eller en hund som är rädd eller osäker. 

Är de inte fantastiska våra lurviga vänner!

Jag var på en roligt möte igår och träffade en bekant som aldrig har varit speciellt förtjust i hundar. Nu har hon börjat bli lite nyfiken, mest pga att flera i hennes umgängeskrets har skaffat hund tror jag. Nivån på hur väluppfostrade (i brist på bättre ord) hundar är varierar ju som sagt en hel del så hon vände sej till mej och frågade "men hur gör man då för att få en trevlig hund?".

Hur förklarar man det på ett lättbegripligt sätt för någon vars hunderfarenhet sträcker sej till att ha hängt med kompisens vovve och sett någon snutt av C. M. på TV? Ska man börja med uppfödarens ansvar, vikten av Mh, hälsokoller, uppväxtmiljö, genetik osv.? Eller är det socialiseringsperioden, miljöträning, träningsmetoder och trender som är det viktiga?

Jag gjorde det enkelt för mej och sa "En hund gör alltid det som lönar sej för den. Med lite planering för hur man vill att hunden ska funka i framtiden och positiv förstärkning som grund i uppfostran kommer man långt".
Om det ändå vore så enkelt =)

-

Eftersom Milos förra familj har lyckats göra honom väldigt rädd om sina tassar får vi börja om med kloklippnings träningen. Jag får lyfta och titta på tassarna, men aboslut inte om jag har något i handen samtidigt.
För kloklippning tror jag inte att det finns något som slår klassisk betingning/desensitisering.

Så här hade jag tänk göra: 
1. Presentera klotången - ge godis - ta bort klotången. Upprepa tills Milo ÄLSKAR klotången.
2. Lyft på en tass när klotången ligger framme - ge godis - släpp ner tassen. Drar han åt sej tassen = inget godis. Tasspill med klotången framme = godis. Upprepa tills Milo tycker att det är härligt med tasspill trots klotång.
3. Gå vidare till att pilla/knacka på klorna med klotången. Öka i så små steg att Milo hela tiden känner "härligt att hon pillar klorna, snart blir det godis!"
4. Slutsteget blir sen att alternera mellan att klippa liiite lite och pilla.

Jag kan tänka mej att det är bäst för vissa hundar att ha godiset synligt för att sen få ett "varsågod" i rätt ögonblick. Men eftersom Milo är galen i mat får vi se vilket som blir enklast för oss.

Träningen startar så fort han slutar ligga och sova med huvudet på kudden i soffan.

Det är viktigt med en grymt bra klotång!


-

Jag har tidigare jobbar för föreningen Hundar Utan Hem och hade då hand om hunden Milos väl och ve. Han bodde länge i jourhem hos min bror och kändes verkligen som en del av familjen. När jag sen hittade "rätt" hem åt honom kändes det underbart att få ge den här fantastiska hunden chansen till ett bra liv. Tyvärr blev jag grundlurad av den nya familjen och Milo är nu tillbaks hos föreningen och bor hos mej i jourhem. 
 
Jag upplever det som att hans förra hem inte har tränat med speciellt vänliga metoder, mycket av det vi hade jobbat med är nu bortblåst och hans förtroende för människor är skadat. Men han är smart och lättlärd som få så vi ska nog få rätsida på det som är svårt. Åt Milo önskar jag ett träningsintresserat hem som tränar med positiv förstärkning och ger honom den chans att va den fantastiska hund han är.

-

hittar ni här http://www.pawsoflife.org/pdf/Library%20articles/Bradshaw%202009.pdf



-

Följande text är från Apotekets tidning nr 4 2009:

"Enligt ledande hundforskare är hundar ungefär lika smarta som tvååriga barn. De förstår i snitt över 150 ord och klarar av att tänka väldigt beräknande. För lite mat kan de till exempel lura både hundar och folk.
Nu har amerikanska veterinärer vid University och Bristol funnit att jyckar är för kloka för förtryckande hunddressyr.
Veterinärerna har studerat hundars flockbeteende och funnit att de inte alls, vilket ofta påstås, är ute efter att klättra på rangskalan i sin familj. De kan därför döma ut så kallad "ledarskapsträning", hunddressyr som tillämpar dominansmetoder som att trycka ner eller skrämma hunden. Det leder inte till lydnad, menar forskarna. Snarare till ångest, rädsla och aggressivitet hos hunden.

Källa: Journal of Veterinary Behaviour, Clinical Applications and Research."


För många av oss är det här inte direkt en nyhet medan andra kanske borde läsa den här texten extra noga.



-

Flygande lyktor istället för fyrverkerier - för hundarnas bästa!

Alla hundägare är säkert övertygade om att just deras hund är den mest fantastiska som finns. Jag har nu hittat ytterligare ett bevis på att det faktiskt stämmer när det gäller Millie;

"En valp är inte rädd för något, utan valptiden är till för att vänja valpen vid allt den ska kunna handskas med i livet. När den blir några månader gammal ändras detta, och unghunden blir mer misstänksam mot nya saker. Det som hunden inte självklart kan lita på är ALLT som inte var där när han var valp. Missar man socialiseringsperioden tillbringar man resten av livet med att försöka komma ikapp."
Från http://asashundar.bloggagratis.se/

Med Millie tog det inte hela hennes liv, utan hon funkar i alla situationer som hon och jag har upplevt tillsammans. Och dom är mååånga!

-

"When you correct a dog, you are actually punishing him for your poor training."
Susan Garret

-

Lördagen den 31 oktober

träffas vi, ägare av bull & terrierhundar, för en trevlig höstpromenad och för att samla ihop pengar till bröstcancerforskning.

Starten till vår walk-a-ton finns på Ersta Gårdsväg och är mellan kl. 12.00 och 13.00. Sen går man de 2,5 km runt Årstafältet i egen takt. Vid målet kommer det säljas fika.

Anmälningsavgiften är 100 kr/hund och betalas på plats. Pengarna som kommer in via anmälningsavgifterna går till Bröstcancerfonden.

På Årstafältet råder koppeltvång och man plockar självklart upp efter sin hund.

Skicka gärna ett mail till [email protected] och skriv hur många två- och fyrbenta det är som kommer.

Välkommen!