MadAboutDogs

Det pratas mycket i klickersvängen om att man ska leka med sin hund. Något som jag absolut håller med om och som jag ofta tycker att folk gör, dock med variernade resultat.
I helgen figurerade jag på ett mh där två kullar av en bruksras skulle beskrivas. Med på beskrivningen var en av uppfödarna och alla hundägare, utom en, hade stor erfarenhet av hund och hundträning. Men oj va dåliga de va på att leka med sina hundar! På ett mh ingår kamplek med ägaren och figurant vid flera tillfällen och jag blev minst sagt förvånad när hussarna och mattarna inte ens kunde få sina vovvar att vilja gripa trasan, medan majoriteten av hundarna glatt sprang ut på avståndsleken och kampade med figgen som engagerade sej i leken istället för att stelt vifta lite med trossen. 
Det finns väl inget roligare än att busa runt med vovven, så varför är det så svårt att släppa loss?

Själv fick jag bara spöka och spenderade dagen med att kliva fram bakom en gran och skrämma slag på de stora tuffa brukshundarna.  




-
 

http://www.youtube.com/watch?v=rTN5kTkdvME




-

Det går väldigt segt med pluggnadet just nu... Så för att belöna att jag faktiskt har skrivit ett a4 om militärstaten Sparta tillåter jag mej att ta en paus och läsa hundbloggar. Ytterst förstärkande!

Jag tror att det var i Fannys blogg som jag läste om att lägga kommando på ärevarven som vissa vovvar tar med leksaken när man tränar. Mina vovvar tar sällan ärevarv, men om jag har godis med när de leker kan Millie ibland cirkla runt mej som en liten gam. Har börjat säga "gå och spring" och då rusar de iväg.

Ikväll hade vi en jätte trevlig promenad nere på fältet! Gick först och störde mej på galningen som flög med sitt plan på ängen så att vi inte kunde vara där, men upptäckte sen att fotbollsplanen var ledig. Vi började med att hundarna fick rusa av sej det värsta. Sen satte jag fast Muhze i målet och tränade med Millie. När vi hade kört ca 10 repetioner så kopplade jag loss Muhze och sa "gå och spring" och så sprang de som små galningar några varv runt mej. Vi höll på så ett tag och jag körde typ tre omgångar per hund med lekstund mellan varje pass. Underbart!
Muhze fick träna på sitt och ligg samt nostarget i handen. Han är nästan 10/10 nu när jag har kommando och snabbt går det. Millie fick jobba med att gå med ögonkontakt eftersom hon gärna stirrar på min hand samt stegförflyttningar och lite freestylerörelser.

Jag är fortfarande lite kvar i det gamla mönstret att man måste träna lääänge när man väl håller på. Men idag slutade vi när det gick som bäst, även fast jag hade mat kvar, och busade och promenerade istället. Grymt trevligt var det!



-

Ikväll gick vi ner på tennisplanen och tränade upp nästan hela vovvarnas middagar, men det bästa av allt var att jag inte behövde min dunjacka! Blev så till mej i trasorna att jag planerade att ge mej ut på årets första joggingtur senare på kvällen. Men när jag tog en paus i pluggandet hade det börjat regna =O( Att jogga är så jäkligt i sej så jag tycker inte att man ska behöva göra det i regn!

Träningen gick väldigt bra. Millie och jag körde sitt och stå under gång (jag backade). Först plockar vi fram beteendet när jag står still, belönar 2-4 ggr, börjar trampa på stället, belönar 2 ggr och sen börjar jag backa. Tösabiten var så stadig att jag la på kommandon sista vändan och hon gjorde rätt 10/10!
Muhze fick träna basic sitt och ligg + lite stimuluskontroll på det. Jobbade också med att han inte ska flyga upp direkt när han får sin belöning, vilket gick ganska bra.
Han är så ful-söt i sin nya ack så bekväma vårfrisyr att jag ska fota honom imorgon och lägga upp här!



-

Tänk va lite prestationsångest kan göra... Det kan bl a leda till ett uppehåll i bloggandet.

För några dagrar sen gav vi oss ut på fältet i kylan. Min termometer är inte som den ska och visade +4 mendans det i verkligheten va -4. Men hundarna sprang som galningar så Millie höll sej varm och jag hade inte hjärta att gå hem, trots att jag höll på att frysa ihjäl, när de hade så roligt.  
Millie är ju en jaktgalning och får numera bara vara helt lös på fältet när hon och trollet leker. På fältet finns det en del kråkor som har fått smak för frolic och som blir minst sagt närgångna när vi kör godissök eller om jag kastar godis som belöning till de små. Men kråk-jakt är bland den bästa förstärkaren som finns när jag ska träna inkallnig och "varsågod" med Millie. Det bästa är att de lyfter rakt upp, flyger en bit och kommer sen tillbaks. Så man kan återanvända dem gång på gång =)

Lilla trollet Muhze är tillbaks hemma efter en tid på landet. Om han var dålig på att gå i koppel innan han åkte är han ännu sämre nu. Han går ju extremt mycket lös men det känns löjligt att vi inte ska kunna få ordning på hans flängande.
Det som har varit svårt är att han tycker att det är extremt obehagligt när det stramar i halsbandet eller selen och då försöker kasta sej iväg.

Jag satt och läste på klickerforumet och hittade Silky leash metoden. Det verkade intressant att prova och jag kan tänka mej att Muhze kommer vara den perfekta kandidaten. Om du inte vet var Silky leash är, titta här: http://www.youtube.com/watch?v=1MkG0XHKzLQ&feature=related

Återkommer imorgon med steg 1.



-

På nästan alla bloggar jag brukar läsa (ja, de flesta handlar om hundar och hundträning) så har det  förra året summerats, ofta med fina bilder, och så har storslagna planer inför 2009 målats upp.
Eftersom 2008 var ett riktigt sk*t år för mej, ekonomiskt, fysiskt, mentalt, hundmässigt, relationsmässigt och inte minst när det gäller jobb och allmän välmående så vägrar jag tänka på det mer. Nytt år, nya tag helt enkelt! Om 2009 bara blir 20% bättre så kommer det vara grymt.

Jag är i alla fall friskförklarad nu, har kanske ett potetiellt drömjobb på gång, har kommit in på en intressant utbildning, är tillsammans med L och ser ganska ljust på framtiden. Bättre början än så får man leta efter!

Den här lilla kråkan kämpade jag i sex månader för att hitta rätt hem åt. Och plötsligt dök de upp och det kunde nog inte ha blivit bättre!

http://www.hundarutanhem.se/Hundarna/Hundar-i-nya-hem/Milo1/






-

Förra veckan tog jag med en liten tuggpinne till Millie som hon kunde gnaga i sej på tunnelbanan. Jag höll i ena ändan och hon åt snabbt upp så mycket att jag var tvungen att släppa och så svalde hon stumpen som var kvar. En tant som hade suttit på andra sidan gången och tittat på vänder sej då till tjejen som sitter mitt emot och säger "Men stackars djur! Det där var ju plast, det ska den ju inte äta" tjejen tittar på mej och svarar "Nä det tror jag inte att det var" var på tanten fortsätter "Stackars krake, den kan inte ha det lätt".
Jag blir tokförbannade och vänder mej till tanten och frågar om hon på fullaste allvar tror att jag matar min hund med plast. "Ja men var det inte det då?" frågar tanten. "Nej det är väl klart som f*n att det inte var det" svarar jag så lugnt och sansat som jag bara kan.
Om nu tanten trodde att det var plast kunde hon väl vänt sej till mej. Jävla idiot!

Jag var hemma hos en bekant för ett tag sen som ibland passar en rottis. Det leder till att kompisen har en massa åsikter om hundträning och uppfostran som grundar sej på "att det ska vara så". Hunden får inte äta vid bordet -för det ska va så, hunden får inte va i sängen -för det ska va så, när en hund hoppar ska man sätta upp ett knä -för det är så man gör, även om hunden fortsätter att hoppa...
Ifrågasätter man några av hennes åsikter så finns det inte någon kunskap bakom. Och ändå så har hon maaassor med åsikter om hur jag gör med Millie.
Konstigt.



-

-

Rubriken är kanske lite väl överdriven, men Millie, Viggo och jag filmades för tvprogrammet "Hitta hem". De följer några av Hundar Utan Hems svenska hundar och idag var det Viggos tur.
De intervjuade Viggos nya matte Annika, filmade närbilder på Viggos som förde sej som en liten kändis framför kameran  intervjuade mej och filmade lilla Millie. Jag var lite nervös och insåg att jag blev väldigt röd om kinderna  Ska bli kul att se slutresultatet



-

Viggo har upptäckt mitt sängbord och brukar nu roa sej med att klättra över till det från sängen för att välta ner allt som ligger där  Idag hade han stulit med sej en penna och kika ut genom sovrumsdörren med den i munnen. Jag vill ju inte att han käkar pennor och bad honom släppa den, var på han slinker in i sovrummet igenom och gömmer sej bakom sängen. När jag går och ställer mej i vägen för honom blir han stel som en pinne och börjar morra. Men jag står bara kvar och säger "loss" med lagom neutral röst.
Det hela utvecklas till en stirr-tävling mellan en envis terrier och en uttråkad matte. Till slut släpper han pennan med en suck, då tjuter jag "braaaa Viggo" och rusar ut i köket för att bjuda honom på massor med snask

Vad är det man brukar säga "trägen vinner"? Han gör framsteg i alla fall mitt lilla monster  

Idag har vi inte gjort många knop. Som tur är har jag hundar som hellre ligger hemma och sover än går långpromenader i regn och rusk. Tom Millie som annars är en presitions-bajsare i den högre ligan kunde göra ifrån sej under en normal runda

Viggo har gjort framsteg! Första dagen här blev han ju väldigt upprörd när han låg i mitt knä och Millie kom in i rummet. Idag var det samma sak, fast han knorrade bara till lite och när jag ställde mej mellan dem lugnade han genast ner sej. Samma sak när jag föste ner honom från mitt knä. Då satt han munnen runt min hand, utan att bita, och när jag frågade honom vad han höll på med så släppte han direkt. Underbart att han inte är helt förstörd
Imorgon kommer vad som verkar vara en super-familj och hälsar på oss. Om de är lika bra som de verkar skulle det vara helt underbart om han fick flytta hem till dem!

Igår var det träningsträff i garaget. Vi var fler än vanligt och jag lyckades inte vara speciellt strukturerad i min träning. Men Millie och jag visade i alla fall upp apporteringen för Tina, och nu såg tom jag framstegen i Millies gripande och hållande. Kul! Vi fick till lite snygga fotpos. och så tragglade vi kontaktfältsbeteende. Hemma när Millie backar upp på Pigge så rivstartar hon på "kör". Men från targeten så skrittar hon oftast fram till godiset. Får ta tag i farten!

Viggo tränade med Sofia och de fick till fiiina sättande och väldigt försiktiga nosduttar i handen

Håll tummarna för oss imorgon!






-

Eftersom vi tog hem segern förra veckan med Millie fantastiska förmåga att både öppna och stänga en låda, fick jag i uppdrag att hitta på nästa utmaning. En stor ära, helt klart!

Utmaningen går ut på att hunden ska backa rakt bakåt några steg för att sen backa upp på ett föremål. Det kan vara en bok, en kartong en Pigge etc.
För er vars hundar redan kan det här, så ska hunden backa upp och sen cirkla ett varv runt med hjälp av framtassarna. Som omvänd klossträning ungefär 

Vi har börjat lite med träningen, fast det går mest ut på att jag inte ska klicka för skräp och hålla på kriterierna. Vill inte att Tina och Anna ska stå och titta strängt på mej vid nästa träff   
Millie backade fint upp på boken vi anväder men blir lätt steppig och kliver av osv. Efter lite omvänt lockande fattar hon dock galoppen och nu kliver hon iväg ett halvt varv åt höger i alla fall. Känns som en bra början!

Min söta kille skippade gymmet idag och drog iväg och joggade med grisen istället. Så nu har hon tränat både sin lilla kropp och sin lilla hjärna. Skönt med hjälp när man är handikappad



-

Nu smyger jag runt hemma i en dimma av värktabletter. Men det är ändå värt att fira, för efter den här operationen har jag 90% chans att bli frisk!

Muhze är på semester tills Millies löp är slut och grisen är hos mamma. Usch va tomt och tråkigt det är utan hund. Kommer nog aldrig vara hundlös i det här livet!





-

Igår träffade jag Anna och Tina i garaget igen, det skulle komma ett nytt ekipage men de hade snöat inne. Vi hade en jätte bra träning och det känndes som alla gjorde framsteg! Jag är verligen glad att jag har garage-gänget med mina duktiga träningskompisar 

Millie fick jobba med apportering, eller det var nog mest jag som fick jobba med att inte klicka för skräp. Det svåraste med klickerträning är nog att vara kräsen med vad man belönar, speciellt om man är "trigger-happy" som jag. När jag bara klickade för bra grepp så gjorde Millie framsteg och kunde hålla apporten stadigt någon sekund. Innan var problemet att hon plockar upp prylar men släpper direkt alt. slänger och bollar med med. Fast vi fick byta föremål några gånger eftersom Millie gärna knatar iväg själv och kastar runt med prylarna och "glömmer" att vi faktiskt tränar. Bla Annas bitstock som vi fick låna ville hon gärna sno och plocka sönder

Kvatro jobbade med budföringen och de ökade på avståndet och la till klappar utan problem. Freddie jobbade också med budföringen. De la till ingångarna och det såg jätte bra ut. Men eftersom Freddie är som en racingbil ville han först inte stanna hos Anna utan for upp direkt efter klicket. För att öka motivationen så fick Anna använda den älskade snörbollen och jobbade med doggie-zen, så när Freddie reste på sig så åkte leksaken ner i fickan igen och han fick göra en ny repitition. Snart kunde han sitta stadigt kvar hos Anna Det är en fröjd att se honom jobba sej igenom alla problem!
 
Medan de tränade rapport pillade vi med spontana ingångar. Men det är inte lätt att se om den lilla grisen sitter rakt när man har vinterjacka på sej så Anna fick rycka in och klickade åt mej när rumpan var på rätt plats. Millie jobba på bra och vi fick bort en del av att hon gärna hoppar in i mej innan hon sätter sej. Jag fick också öva på att vänta ut och låta henne jobba sej genom saker själv. När det plötsligt blev jätte svårt och jag vanligtvis skulle ha hjälpt henne stod jag nu bara och väntade. Millie tog ut sin frustration på vattenskålen men så stannade hon upp och det såg ut som det gick upp ett ljus för henne. Och vipps sprang hon in och gjorde en perfekt ingång. Hon är verkligen underbar att jobba med
Kvatro jobbade med ingångar med apport i munnen och gjorde stora kliv framåt. Kunde ta apporten hos Tina, springa 2 m och göra en perfekt ingång. Han är så himla duktig!

Sen smög Millie och jag hem. Det är typiskt att hunden som fryser mest inte har en varm bil att pausa i. Och nu när hon löper kan hon inte sitta i de andras bilar heller. Jäkla fryslort.


-

Jag skulle egentligen varit hundvakt åt min brors jourhund Tilly hela kvällen, men ville inte missa träningen så snälla mamma rykte in.

Eftersom Mattias, Amanda och jag var sena började Anna och Tina utan oss med att  träna budföring.  
Mattias ville ha hjälp med avlämningar, så jag bad specialist-Tina att rycka in. Smilla (Mattias jaktlabbe) är en jäkel på att hämta saker, men släpper dem gärna eller bollar med dem. Vi pratade om olika metoder och Tina tyckte att dom skulle testa handtarget. Smilla är varken apporteringstränad eller van vid klicker men det ska nog gå bra. Kul att Mattias och dottern Amanda är intresserade av klickerträning och är beredda att tänka om! Nu har de lite läxa att pilla med hemma i köket till nästa gång.
Kvatro fick jobba med ingångar med apport och gjorde framsteg, och Freddie fick köra sökrullemarkering.

Millie och jag fick en ny övning för att försöka få ordning på Millies apportering som jag heeelt har kört fast med och tappat hoppet för. Men jag har en smart gris så det hänger väl mest på mej att sätta rätt kriterier och vara lite petig.
Jag försökte visa Amanda hur man lär in  tasstarget, men Smilla var blind och döv pga allt godis  och hade lite svårt att koncentrera sej. Men vi lyckades få lite ordning på hennes snea rumpa i fotpositionen. Tillrättaläggande av miljön är aldrig fel, och med en betongpelare bredvid sej går det ju inte att göra fel!

Apportörerna körde en 2 minuters platsliggning. Eftersom Millie är inte den som lägger sej på kallt betonggolv, så vi tittade på...

Avslutade med att Tina var skålvakt när Millie skulle tränade i kontaktfält. Sist gick det inte alls, men igår var hon grym (Millie alltså). När hon fuskade tog vi bara bort skålen och gjorde om. Hon klarade typ 8 av 10 gånger så jag är nöjd.


-


.