MadAboutDogs

"Om man inte lägger tid på att planera sin träning så får man räkna med att lägga desto mer tid på att analysera, vad som gick snett och varför, efteråt ;)

En stor del i att vara en bra tränare och hundförare är att lägga upp träningen så hunden lyckas i merparten av repetitionerna, samt att ha en plan för vad man ska göra om hunden inte uppnår satta kriterier.
DET ger framgång oavsett om det handlar om koppelgående, freestyleträning eller elitlydnadsmoment."
Lovisa Kallerhult 4fota.se

Amen!

-

Något jag ständigt tjatar om är bra belöningar! Förutsättningen för att belöningsbaserad träning ska fungera är hundens motivation att jobbr för sin "lön".
Med en ny hund i huset krävs det en del tänk och mer planering inför träningspassen även när det gäller belöningarna. Trots att Gibson är nästan besatt av att leka och en riktig liten godisgris (med rätt godis) funkar han nästan tvärt emot vad jag är van vid med Millie vilket är både kul och utmanande.


-

När min första hund, Ella, kom in i mitt liv kunde jag inte jätte mycket om hundar. Jag hade alltid drömt om att ha hund och kommer ihåg att den första riktiga hundboken jag läste va "Kontaktkontraktet". Efter en tid med Ella insåg jag att jag måste lära mej myyycket mer om hundar, bara för att klara av min egen. Ska man säga på grund av, eller kanske tack vare Ella började jag utbilda mej inom hunderiet.

En av de första grejerna var det här med aktivering. På min första valpkurs fick vi komma med förslag på passande aktivering och jag föreslog "godisträd" som jag hade läst om på någon site. På den tiden gjordes det minst ett godisträd per långpromenad, nu har jag helt glömt det. Så här om dagen fick Millie ett hederligt gammalt godisträd!

Hon var inte jätte impad men letade snällt reda på alla godisar och petade loss dem ur barken. Självklart gör vi den här extrema aktiveringen med hjärtformat godis!
Om du vill göra samma sak med din hund ska du va noga med att vovven inte måste skada trädets bark för att komma åt godiset.




In action!





-

Jag har alltid väldigt roligt på Måndagsgruppen, men dagens avslutningsstafett tog nog priset. Det var verkligen ett sånt tillfälle när jag önskade att jag hade en filmkamera. Dels för att det såg kul ut med potiatisar, hundar och konser som flög åt alla håll! Men mest för att ni skulle få se mina duktiga deltagare som jobbade så hårt för att ta sej igenom salombanan! Ni är grymma! Speciellt Hattis matte visade ett sånt tålamod och lugn trots Hattis förkärlek till koner och potatisar =)

Utöver det tränade vi en massa hundmöten, följsamhet och kontakt och så backades det i fotposition. Zion och Adam var lätta på tassen som små bc:s. Kelly klarade det galant med hjälp av en liten kant. Donna ser ingen mening med att backa när man kan ha så kul med en massa andra trick och trots Emblas myror i brallorna så lossnade det riktigt bra till slut. Under tiden fick Hatti och Balder ta en promenad och träna hundmöten med varandra. Av någon anledning hade de lite svårt för varandra i början men det släppte med lite hjälp av deras duktiga mattar.

Tyvärr hade jag inte laddat telefonen innan, men jag lyckades fånga några av mina fyrbenta deltagare på bild.

Mopsen Balder!



Söta Hatti spanar in de andra.



Världens gladaste Donna!



Adam är inte bara söt, han är galet duktig också.





-

Som nybliven hundägare får man ofta massor med "kloka" råd. Jag sätter kloka inom citationstecken eftersom personen som ger rådet säker tycker att det är väldigt klokt. Personen ifråga har säkert haft hund i 25 år, kanske t o m en bruksras, och är därför fullärd när det gäller våra fyrbenta vänner. Eller så har personen lagt sej an med den dåliga vanan att titta på amerikanska hundprogram och vill dela med sig av sina nya kunskaper...

Man får många råd från alla håll och det fortsätter under hela ens tid som hundägare, speciellt om man hänger i rastgårdar, vilket jag undviker. Jag är inte mottaglig för allt men lyssnar artigt och har slutat att diskutera med främmande människor, även om jag inte kan hålla mig ibland.
Jag läste i en mamma-blogg om att man nog måste, precis som med alltid i livet, göra många av misstagen själv och inte undvika "faror" genom att följa alla goda råd. Man kommer känna sig usel, okunnig och som världens sämsta hundägare. Men det är okej, för det har alla gjort.

Men så skrev den blivande mamma en jäkligt bra grej! Välj ut en person som du tycker är den typ av hundägare som du vill vara och fråga den personen om råd när du behöver. Då blir det lättare att sålla intrycken.
Utöver det tycker jag att man ska stänga av tv:n, umgås och leka med sin hund, läsa några bra hundböcker (läs: de jag rekommenderar). Kanske gå någon inspirerande kurs hos en instruktör som man har kollat upp ordentligt innan man anmäler sig.
Det är ett privilegium att ha hund, glöm inte det =)

-

Har läst några blogginlägg om hundmöten på sista tiden och eftersom vi bor i stan så stöter vi på ett flertal hundar under varje prommenad. Millie uppför sig klockrent i 99% av fallen. Hon går avslappnat vid min sida och tittar knappt på den andra hunden. Är Kelly med och den mötande besten inte uppför sig så kan hon försöka agera storasyster, men släpper den tanken ganska fort.

Här om dagen kom vi till en trevägs korsning. Vi kom på ena gatan och skulle fortsätta till höger och från vänster kom en karl med en kopplad borderterrier. Hunden började direkt stirra och smyyyga på grisen som hade bråttom iväg för att hitta den perfekta toalettplatsen. Hon har tydliga preferenser när det gäller sånt...

Jag svängde höger och karl med hunden skulle svänga in på vägen jag kom ifrån. Men då la hunden sig ner och spjärnade imot. Först försökte han vara bestämd, sen lockade han och sen försökte ha dra med sig hunden. När det inte funkade släppte han efter på kopplet och frågade om de kunde hälsa...

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: beteenden som lönar sig ökar i frekvens. Hunden ville hälsa på Millie och lägger sej ner, husse släpper fram hunden till Millie = beteendet lönar sig. Om ni ska låta er hund hälsa på kreti och pleti (vilket jag inte rekommenderar) se då i alla fall till att den uppför sig som den ska innan (ögonkontakt/sitter/går med slakt koppel) och låt den främmande hunden fungera som en belöning.

-
 

Jag hittade den här texten i min dator när jag satt och försökte få lite struktur bland mina allt för många word-dokument som inte är sparade på rätt ställe. Jag skrev texten till en elev som ville hoppa av en vardagslydnadskurs för att hon ville vara en "stark flockledare" och jag inte lärde ut det (läs: på mina kurser lär jag inte ut korrigeringsbaserad träning).
Skummade igenom vad jag hade skrivit och tre år senare tycker jag fortfarande att det håller.

Ledarskap/lärarskap

Ledarrollen måste man förtjäna och bevisa genom sina handlingar mot hunden. Etologen Lars Fält definierar ledarksap i sin bok "Hundens språk och flockliv" så här: "Med ledarskap menar man att någon kontrollerar, styr och riktar andras beteenden och tar initiativ till aktiviteter."
Ledarrollen är absolut inte detsamma som att vara tuff och hård mot hunden. En god ledare/lärare är däremot konsekvent och förutsägbar. Det inger förtroende och gör hunden trygg. En nyckfull husse eller matte blir betraktad som opålitlig och en sådan person litar inte hunden på. En god ledare/lärare är lugn och tydlig och beskyddar sin familj i alla lägen.

Hundpsykologen Anders Hallgren skrev om ledarskap i en hundtidning, ett uttryck som han anser att hundinstruktörer ska byta ut, och istället använda ord som ”lärarskap” och ”samförstånd med hunden”.
Vad gäller uttrycket "dåligt ledarskap" vill han istället säga "dåligt lärarskap". Och eftersom "ledarskap" nu för tiden ofta hänger ihop med att man som hundägare måste vara "alfa" och hunden ska tryckas "längst ner på rangskalan", tycker jag att ”lärarskap” bättre förklarar den sortens relation som jag hoppas att man strävar efter med sin hund. De hundägare som är duktiga lärare har sällan problem med att hunden inte vet vem som är ledare/chef/lärare/förälder i familjen.

För det mesta handlar det om att hundägare inte är tillräckligt tydliga i sin kommunikation med hunden. Att hunden inte lyder beror inte på en bristande ledarroll, den vanligaste orsaken är att den helt enkelt inte förstår vad vi vill att den ska göra. Ledarskap/lärarskap är inget som man går ut och tränar då och då, utan formas av hur man hanterar situationer som uppstår i vardagen tillsammans med hunden.

Självklart anser jag att alla hundar behöver en tydlig lärare/ledare/chef/förälder i sitt liv. Men det jag vill visa är att det inte ska blandas ihop med rangskalor och en massa skumma hänvisningar till vargflockars beteenden.



-