MadAboutDogs

Uppdatering av Kastreringsprojektet:
Svenska Djurskyddsföreningen har meddelat att de kommer att stå för hela kostnaden för kastrering, oavsett vem som söker, förutsatt att hund och hundägare är hemmahörande i Stockholms Län samt att hunden är en blandras av sk. kamphundstyp.
Tidigare information om att en uppdelning kommer ske i två grupper; kostnadsfritt respektive reducerat pris, gäller därmed inte längre.

Anmälan till Kastreringsprojketet sker genom att ni skickar era kontaktuppgifter till [email protected], därigenom förmedlas kontakten med ett djursjukhus (Bagarmossens Djursjukhus eller Albano Djursjukhus).

De första tiderna kommer att finnas i April 2011. De första kastreringerna kommer att ske på Bagarmossens Djursjukhus i södra Stockholm.

Arbete pågår med att ta fram informationsmaterial samt en hemsida.

-

Foto är på lille Viggo som bodde hemma hos mej tills han hittade ett nytt hem. Viggo hade inte kunnat va med i programmet eftersom han hade ett välutvecklat resursförsvar både mot människor och hundar.

Många har åsikter om programmet "Huset full av hundar" och det har jag också så klart.

1) Hundarna som söker nya hem är speciellt utvalda för att klara av att delta i programmet, vilket är bra. Men det ger en ganska skev bild av hur majoriteten av de hundar som omplaceras faktiskt uppför sej och mår. Jag jobbade i flera år med en förening som omplacerar hundar och åkte ofta ut och träffade och utväderade hunden som sökte hem. Ytterst få va problemfria.

2) De slänger ihop sex främmande hundar i ett främmande hus och kollar vad som händer. Hittills verkar det som om det har gått bra, men varför testa? Även det ger en skev bild till människor med begränsad kunskap om hur hundar fungerar.

3) När någon av hundarna bajsar/kissar inne, tuggar på saker alt. gör andra hyss är det ingen som förklarar att det här är helt normalt för en omplaceringshund som hamnar i en ny miljö. Speciellt när de blir lämnade ensam. Rumsrenhet och ensmträning tar tid.

4) I den förening som jag jobbade för lämnade vi inte ut hundar på prov. För mej är det en självklarthet och jag tycker att programmet ger en konstig bild av hur man gör när man letar efter en ny familjemedlem. Hemleverans och Robinson-inspirerad utröstning av hundar är, som tur är, inte standard.

5) De sk. "hundexperterna" som finns på plats har ännu inte stigit fram (vad jag vet). En dök upp i ett debattprogram och har inte en speciellt imponerande meritlista. Är betydelsen av ordet "expert" något man själv får hitta på?

Vad är bra då? Jo att de belyser att man kan ta en omplaceringshund istället för att köpa valp och att det äntligen har kommit ett hundprogam där man inte gör ledaskapsövningar eller slänger skrammelpåsar på hundarna. Men vem vet, det kanske kommer i ett senare program...


-

Jag läste en diskussion på ett forum ang. att kasta pinne till sin hund. En av medlemmarna tyckte att det var en bra aktivitet för hans 7 månaders valp medan andra tog upp skaderisken och stressen.
Det här blev mitt inlägg:

"Ang. stressen, när ett hunddjur tex gör sista rushen för att fälla ett byte vid jakt så har den ett stresspåslag för att klara "sista spurten". Sen äter hunden, tuggar ben, vilar osv. för att komma ner på en normal stressnivå igen.
När en hund rushar efter pinnar, bollar eller efter en hundkompis får den oftast samma stresspåslag för att kunna prestera det lilla extra. Hunden är skapad för att rusha så ibland, inte 20 gånger efter en pinne varje dag.

Ang skaderisken, är ju ganska enkelt att undvika flisor i tandköttet, pinnar i halsen eller som spetsar vovvens gom genom att byta ut pinnen mot en större boll eller hållbar leksak. Precis som man kan försöka undvika att hunden sträcker sej genom att inte låta den rusa som en galning på ett isigt fällt alt. tok-gropig åker eller låta bli att värma upp vovven innan en ansträngande aktivitet.

Som med all ansträngad lek/träning så måste man lägga sej på en okej nivå. Vilken den nivån är för just din hund är, precis som med allt annat, individuellt. Men om man har en valp och vill hitta en rolig aktivitet att göra tillsammans skulle pinnkastning hamna längst ner på min lista. Varför inte kombinera aktivering av de små grå med lagom fysisk aktivitet genom olika sökövningar tex?"

Om frågan är att kasta eller inte kasta, blir mitt svar; kasta inte.

-

-

Jag satt och tittade på svt:s senaste satsning på reality/hundprogram med några bekanta från skolan. En av hundarna kissade inne i den tilltänkta familjens hus. Oväntat när man släpper in sex främmande hundar i ett nytt hus. Stresspåslag=kissnödig.
När jag skrattade och sa att nu kommer väl alla hanhundar i gänget också kissa där så fick jag förklarat för mig att det var inte säker, det berodde på vilken "rang" de hade... Jag kommer inte ihåg vem det va som sa det men; "those who pee together, stay together".

Om du vill räta ut lite frågetecken kring hundars rangskalor osv. rekommenderar jag att du läser:
1) Dominans och ledarskap - fakta eller fantasi? av Barry Eaton
2) Dogs: A New Understanding of Canine Origin, Behavior and Evolution av Raymond och Lorna Coppinger 

Jag har säkert nämnt de här böckerna innan. Men lite kunskap skadar sällan.

Känns som det är mycket boktips nu... Ska bli bättring, jag lovar.



-

-

Varken grisen eller jag är speciellt stora fans av att va ute och traska när det blåser och regnar slask. Så efter en kort runda i kvarteren körde vi lite vardagsrumsträning och filade på några trick.
Nu äter madame sin middag och har hållt på med det i snart 25 min. Jag har sparat ett gammal färdiggnagt märgben som jag fyller med hennes middag (hon äter Vom & Hundemat) och lägger i frysen en timme. Sen får hon roa sej med att slicka och gnaga ur maten, medan jag sitter i soffan och pluggar. Om din vovve käkar torrfoder kan du lika gärna smeta in lite leverpastej och frysa, eller klämma ner rå blodpudding. 
Perfekt aktivering för regninga dagar eller bara allmänt bekväma hundägare. Vill man verka riktigt kunnig kan man kalla det "berikning". 



-

=)

Ledarskap/lärarskap

Ledarrollen måste man förtjäna och bevisa genom sina handlingar mot hunden. Etologen Lars Fält definierar ledarksap i sin bok "Hundens språk och flockliv" så här: "Med ledarskap menar man att någon kontrollerar, styr och riktar andras beteenden och tar initiativ till aktiviteter."
Ledarrollen är absolut inte detsamma som att vara tuff och hård mot hunden. En god ledare/lärare är däremot konsekvent och förutsägbar. Det inger förtroende och gör hunden trygg. En nyckfull husse eller matte blir betraktad som opålitlig och en sådan person litar inte hunden på. En god ledare/lärare är lugn och tydlig och beskyddar sin familj i alla lägen.

Hundpsykologen Anders Hallgren skrev om ledarskap i en hundtidning, ett uttryck som han anser att hundinstruktörer ska byta ut, och istället använda ord som ”lärarskap” och ”samförstånd med hunden”.
Vad gäller uttrycket "dåligt ledarskap" vill han istället säga "dåligt lärarskap". Och eftersom "ledarskap" nu för tiden ofta hänger ihop med att man som hundägare måste vara "alfa" och hunden ska tryckas "längst ner på rangskalan", tycker jag att ”lärarskap” bättre förklarar den sortens relation som jag hoppas att man strävar efter med sin hund. De hundägare som är duktiga lärare har sällan problem med att hunden inte vet vem som är ledare/chef/lärare/förälder i familjen.

För det mesta handlar det om att hundägare inte är tillräckligt tydliga i sin kommunikation med hunden. Att hunden inte lyder beror inte på en bristande ledarroll, den vanligaste orsaken är att den helt enkelt inte förstår vad vi vill att den ska göra. Ledarskap/lärarskap är inget som man går ut och tränar då och då, utan formas av hur man hanterar situationer som uppstår i vardagen tillsammans med hunden.

Självklart anser jag att alla hundar behöver en tydlig lärare/ledare/chef/förälder i sitt liv. Men det jag vill visa är att det inte ska blandas ihop med rangskalor och en massa skumma hänvisningar till vargflockars beteenden.



-

-